Mitt hjärtas musik

Nu ska jag bli riktigt personlig. Musik betyder fruktansvärt mycket för mig. Jag spenderar väldigt mycket tid för mig själv eftersom jag har jobbigt med att ta initiativ och ta kontakt med människor. Hela mitt liv har musiken varit min första lekkamrat. Jag tänkte berätta om min bästa vän.

1991 släppte Michael Jackson skivan "Dangerous". Mamma hade den på kassett, och en dag hittade jag den i en låda bland alla kassettband då jag letade efter något annat band. Jag plockade upp "Dangerous" för att jag tyckte bilden på kassetten var så himla fin. Jag visste inte vem Michael Jackson var eller hur han lät, men den fina framsidan gjorde mig nyfiken, så jag satte på kassettbandet och lyssnade. 1991, fem år gammal, hittade jag mitt livs musikaliska kärlek. Mamma kanske minns vad som hände sen, fast jag betvivlar det, för det var inte närapå en så viktig händelse för henne som det var för mig. Hon fick nog aldrig tillbaka det kassettbandet. Jag lyssnade på det så mycket att det blev hoppigt och till slut inte gick att lyssna på längre. Det gjorde mig jätteledsen. Efter ett tag fick jag veta att min moster hade skivan på CD (detta var alltså några år senare, kassettbandet höll ändå ett bra tag!), och jag lånade den genast. Jag tror inte ens min moster vet om att jag har lånat den, det var min kusin som lovade att jag fick, för hon lyssnade aldrig på den. Hon fick aldrig tillbaka den CD:n heller (Förlåt moster! Undrar om hon vill ha igen den...). Den bor fortfarande i min CD hylla (nu har jag till och med två exemplar, då jag köpte ett paket med "Blood on the dancefloor" (1997) och "Dangerous" från tradera.com för något år sedan).

Visst är det ett fantastiskt vackert skivomslag!
(Bild från http://michaeljacksonfans.ning.com)

När jag fyllde nio fick jag den bästa födelsedagspresenten jag någonsin fått. Pappa gav mig Michaels dubbelskiva "History" (1995). Som jag älskade min far just då! (Enda tillfället som kan jämföras är då han gav mig min älskade Cicero.) Min äldsta bror gav mig samma födelsedag min första poster på Michael, också en mycket uppskattad present. Historyskivan har spelats flitigt, år ut och år in. Jag blir aldrig less.

Jag ville se ut som Michael Jackson, jag sörjde mitt raka blonda hår. Jag ville ha svart och lockigt! Jag sparade hur länge som helst (tyckte jag) för att kunna köpa mig en hatt, och använde den flitigt då jag mimade till Michael och uppträdde i skolan.

Som många andra barn så hade jag tandläkarskräck, och jag vägrade öppna munnen när de bad mig. Mamma lovade att jag skulle få välja en CD från skivrean på stan om jag var duktig hos tandläkaren. Jag svalde rädslan och skötte mig exemplariskt. När vi sedan skulle köpa en CD åt mig så hittade jag Michaels "Bad" från 1987, och valet var givet. Den var lite dyrare än vad mamma hade tänkt sig, men ett löfte är ett löfte, och jag fick med mig min tredje MJ skiva hem.

På TV sände de en filmatisering av Michael Jacksons liv i två delar, "The Jacksons - An American dream". Den visades för sent för att jag skulle få sitta uppe och titta, men mamma spelade in båda delarna åt mig. Den är hur lång som helst, men jag kan verkligen inte räkna hur många gånger jag har sett den. Den är underbar. Om någon vet var man kan få tag på den på DVD skulle jag älska personen i fråga för evigt!

Jag träffade min kompis Elin (Frugan) när vi började sjuan på samma högstadieskola. I åttan åkte hon till Stockholm, och där köpte hon "The best of Michael Jackson Jackson 5ive - The Motown years" till mig. Jag tror inte hon riktigt insett hur djupt rotad min kärlek till Michael Jackson var förrän det ögonblicket. Jag bokstavligt talat skrek/pep rätt ut och kastade mig på henne med världens största kram. Haha, vad skraj hon måste blivit! (Blev du det Älskis?)

På musikgymnasiet tog jag sång- och pianolektioner. Jag tror inte att någon blir förvånad när jag säger att Michaels "Will you be there" var den första låten jag bad att få lära mig på piano, och "Gone too soon" var en av låtarna jag bad att få arbeta med på sånglektionerna. (Båda låtarna kommer just från "Dangerous".)

När jag började på universitetet i Härnösand träffade jag Zandra, som älskade Michael lika mycket som jag. Det var första gången jag träffat en like, det var väldigt spännande! Och självklart kastades jag då in i en ny period av ständigt Michael Jackson lyssnande! Det var under den här perioden som jag upptäckte vilken guldgruva tradera är vad gäller skivor och musikmemorbilia.

Genom alla år sedan jag först hörde "Dangerous" har jag lyssnat på hans musik till och från i perioder. Varje gång jag hör en Michaellåt spelas i en affär eller på en fest måste jag stanna upp och lyssna. Varje gång. Det är en sådan underbar känsla att överraskas av en låt man tycker mycket om när man inte är beredd på det, det är fascinerande hur starka kroppsliga och emotionella reaktioner man kan få. Jag tycker inte att Michael under hela sin solokarriär har gjort en enda dålig låt, de är bara mer eller mindre bra, och väldigt många är helt fantastiska.

Genom att visa er de här låtarna och videorna skulle man kunna säga att jag ger er nyckeln till min själ, hur klichéaktigt och töntigt det än må låta.

Den här första videon är enligt mig världens absolut bästa låt, "Give in to me" (även den från "Dangerous"). Inget ger mig sådan gåshud som när han kastar sig in i refrängen med textraden "Love is a feeling", varje gång, varje refräng. Jag får en sådan konstig och underbar känsla i kroppen varje gång jag hör den här låten. (Lyssnar på den nu när jag skriver detta. Känslan är obeskrivbar. Jag har försökt utan att lyckas, men jag tror nog att några av er känner igen känslan, fast kanske inte från samma låt.)


Om jag någon gång gifter mig så ska jag bädda in talet Michael håller i den här låten någonstans i ceremonin eller mottagningen. Ytterligare något som ger mig gåshud och rysningar. Det är bara så vackert. ("Will you be there" från "Dangerous") Också om man vill göra det absolut optimala frieriet till mig kan man använda sig av texten till det talet. ;) haha


Jag skrev det här blogginlägget för att det betyder oerhört mycket för mig personligen. Mycket mer för mig än det någonsin kan betyda för någon av er andra. Däremot är jag övertygad om att några av er kommer tycka det är roligt att läsa, kanske för att lära känna mig bättre, kanske för att ni också gillar Michael, eller kanske bara för att ni inte har något bättre för er. Vare sig du vet om det eller inte, eller har någon som helst tanke på att någonsin utnyttja det, så har du som läst ända hit lärt dig något om mig, min barndom och uppväxt, och vad som betyder allra mest för mig.

Jag hoppas att alla ni som läst det här nu förstår hur stort det är för mig, och hur obeskrivbart lycklig det gör mig, att jag ska få se mitt livs musikaliska kärlek live i London den 26:e augusti.