Söndag på biblioteket

Just hemkommen från pass nummer fyra på universitetsbiblioteket. Det är roligt. Riktigt roligt faktiskt. Det gör mig inget alls att det är söndag en gång i veckan och att jag ska knata iväg till universitetet när andra är lediga. Det känns riktigt bra, att jag inte gruvar mig det minsta, såsom jag alltid gjort förr. Kanske beror det just på att det bara är en dag i veckan, men det är ju alltid något! Ju fler pass man jobbar, desto lättare blir det ju också. Jag kan svara på fler och fler frågor och hittar bland de konstigaste samlingarna. Hittills trivs jag mycket bra på min nya karriärbana. :)

(Bild lånad från wikipedia)
Gårdagen bjöd på ett besök av Jessica då vi drack några glas vin, åt lite popcorn, surrade och hade trevligt. Fler sådana kvällar!

Nu är det jul igen!

Och nu är det jul igen! Och julen varar än till påska!

Här har det varit dött länge, men så fort en hemtenta knackar på dörren är ju allt annat så mycket roligare. Därav ett litet inlägg här! Att diskutera för- och nackdelar med det nuvarande vetenskapliga meriteringssystemet är inte sådär skitskoj direkt, och inte lär det bli roligare när jag kommer till vad knowledge management är och varför det är viktigt för organisationer att ha strategier för detta. Yay informationsvetenskap! :p

Published with Blogger-droid v1.7.4

2:a Maj 2011

Idag är en sån där dag som jag borde skriva om här, bara för att jag ska få känna mig lite duktig nån gång då jag går tillbaka och läser igenom bloggen.

Mor och far väckte upp mig strax efter klockan 7 då de satt och åt frukost. Efter det somnade jag aldrig om, så det var lika bra att kliva upp. Bara en sån grej! Jag var uppe tidigt! :)

Jag har skrivit en faktatext för barn (skrev om internationella adoptioner riktat till biologiska barn i en familj som tänker adoptera) och skickat in till min gamla lärare sådär två år senare, och har faktiskt också fått en idé till en annan uppgift om att modernisera en antik myt. Så jäkla skönt med lite eld i baken där! Ska försöka ta mig iväg till biblioteket imorgon och låna lite böcker så jag kan göra fler uppgifter.

Sen har jag satt igång en maskin disk, en maskin tvätt, dammsugit och lagat middag också. Inte dåligt.

Jumping ship

Okej, jag har länge blivit ombedd att uppdatera bloggen, så här kommer det äntligen.

Jag har inte velat skriva något då det har varit en turbulent tid för mig de senaste två månaderna men nu är beslutet taget och allt är fixat, så nu känns det okej att skriva om det. Tidigare har jag liksom inte vetat vad jag skulle säga.

Jag gick ut på socionompraktik inom socialtjänstens öppenvård/barn- och familjeenhet den 17:e januari. Det var spännande och väldigt intressant, jag lärde mig snabbt väldigt mycket om människor och hur jag ser på samhället omkring mig. Däremot hade jag jobbigt. Jag visste såklart att jag skulle ha jobbigt, med alla mina sociala problem, men jag trodde liksom att det skulle bli bättre ju längre tiden gick. Det blev det inte. Det blev värre, och till slut hade jag rent skitjobbigt. Redan på lördagkvällar hade jag en ångestklump inombords av att veta att det snart var söndag, och efter det skulle det bli måndag. Trots detta tyckte jag det var roligt att gå dit. Många roliga och trevliga kollegor som lyste upp vardagen. I längden var det dock inte hållbart. Jag funderade länge på om jag inte försökte nog mycket, eller om jag i själva verket försökte alldeles för mycket och borde inse mina begränsningar. Först trodde jag det var det första, så jag kämpade och hoppades att det skulle ge med sig. Sex veckor senare bestämde jag mig för att nej, jag hade försökt tillräckligt. "Plågats tillräckligt", som pappa sa. Jag orkade helt enkelt inte.

Jag kom till den slutsatsen att jag är inte nog hårdhudad för att arbeta inom majoriteten av socialt arbete. Visst, det finns alldeles säkert områden och tjänster som skulle passa mig skitbra, för jag vet att jag har kunskaperna och engagemanget och skulle kunna bli duktig, men jag är inte säker på att jag någonsin skulle bli lycklig. Och då är det är inte värt det.

I onsdags, efter att först ha pratat med handledare, kontaktlärare, CSN, två SYOkonsulenter och en kurator, så bestämde jag mig för att hoppa av socionomprogrammet.

Men! Fear not mina vänner, så lätt blir ni inte av med mig! Jag återvänder till Umeå i höst. Har tänkt söka mig in på Biblioteks- och informationsvetenskap, något som jag med facit i hand borde gjort för längesen.

Gott nytt år!

Jag har överlevt, och som bevis lägger jag in en bild från gårdagen.


Har haft en lugn och fin jul och nyår i Boden med hela familjen. Mycket trevligt! :)

Mest av allt har jag nog umgåtts med Abbe. Vi har bland annat sjungit "Simona", som egentligen heter 1973, av James Blunt.


Har nu varit tillbaka i Umeå sen i onsdags. Kändes trist att åka ifrån Boden när skåningarna stannade en vecka till. Menmen, det är så det är. Har skoljobb som måste göras med studiegruppen inför redovisning nu på torsdag. Vi förbereder en presentation om en fiktiv verksamhet som vi ska argumentera för att starta upp. Min grupp gör en fritidsaktivitet för barn 7-12 år med autism, där de i samarbete med Umeå ryttarförening ska få komma och rida två gånger i veckan. Vid ett av dessa tillfällen per vecka har vi även en stödgrupp för barnens föräldrar.

Så fort redovisningen och opponeringen är överstökad är det bara att åka tillbaka till Boden igen. Då är det dags för fem månaders praktik! Läskigt och spännande på samma gång. Kommer bli ett enormt lärotillfälle fullt av utmaningar i både medgång och motgång, det är jag övertygad om. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning, men det blir säkert bra! ;)

Ha!

Genom Linnéas nypublicerade kommentar till mitt föregående inlägg kan jag nu meddela att jag till råga på allt planerat en dag i förväg. Det är inte ofta det händer, frivilligt eller slumpmässigt! Detta gör genast min söndag än mer fantastiskt vardaglig.

Men jag har i alla fall fått motionera hjärnan med funderingar kring hur tvångspsykiatrisk vård skall kunna lösas då den intagne är i tydligt behov av fortsatt medicinering men ej av institutionsplacering, då långa permissioner ej får ges och någon lagstiftning om öppen tvångsvård inte finns. Det är det inte många som kan säga om sin söndag! ;p

Even angels have their wicked schemes

Idag säger jag som min mor: "Varför kan man inte jobba två dagar och vara ledig fem?"

Historien i förra inlägget är delvis inspirerad av Eminem ft. Rihanna - Love The Way You Lie. Idag hörde jag fortsättningen på den låten, Love The Way You Lie (Part 2). Denna gången berättas historien mer ur kvinnans perspektiv och Rihanna får ta över mer plats från Eminem då låten denna gången ligger på hennes kommande skiva. Jag har lyssnat på den här låten på repeat hela dagen. Jag har så himla mycket idéer just nu om saker jag skulle vilja skriva! Jag vill skriva en fortsättning på berättelsen baserad på Part 2, och jag funderar så smått på att starta ytterligare en blogg med mer av ett tema, inspirerad av Sofia Åkerman som pratade under temadagen "Det kompetenta barnet". Hon var helt fantastisk.

Men jag har inte tid, och det känns så himla tråkigt. Vi har så sjukt mycket i skolan just nu. Det är roligt, men tungt. Jag känner att jag lär mig saker. Halva utbildningen har gått och jag börjar besitta såpass mycket kompetens inom området att det faktiskt är roligt att diskutera med yrkesverksamma, och jag börjar så smått längta tills jag är färdig.

Men ändå. Jag önskar att jag hade mer tid. "Varför kan man inte jobba två dagar och vara ledig fem?"

Hud mot hud - om våld

Uppgift 38. Skriv en novell om och för ungdomar med inslag av fysiskt/psykiskt våld.

Hud mot hud. Knogar mot kindben. Baksidan av hans hand träffar henne med en kraft som får det att sjunga i hennes öron och hennes huvud att instinktivt vrida sig bort. Hon vänder blicken tillbaka mot honom och stirrar storögt i förvåning. Hennes mun faller sakta öppen som för att säga något, men inga ord passerar förbi hennes läppar då hon som i trans lyfter en hand och lägger den mot sin sprängande kind. Den unge mannen framför henne säger något, det ser hon på att hans läppar rör sig, men hon hör honom inte. Orden kan inte överrösta ringandet och den dunkande pulsen i hennes öron. Han säger något igen, märkbart irriterad då hon inte svarar honom. Hon står fortfarande som förstenad med sina ögon fästa vid hans. Två långa, seniga armar sträcks ut mot henne. Han greppar hennes axlar och skakar henne kraftigt men hon svarar honom fortfarande inte. Då faller det andra slaget.

En öppen handflata. Ett sådant där kvinnligt slag. Han kan bara slå henne tillräckligt hårt om han använder sin högra hand. Hennes egen hand ligger fortfarande pressad mot den högra kinden, så han slår henne på den vänstra. Med en öppen handflata. Ett kvinnligt slag men det svider likväl.

Nu vaknar hon ur chockens dvala men han är för uppjagad för att märka det. ”Jävla fitta!” skriker han så spottet flyger mot hennes ansikte. Hon blundar. ”SÄG nåt för helvete!” Hon sväljer, öppnar munnen för att prata, men hans tålamod är redan slut.

En knuten näve den här gången. Mitt i solarplexus. Hon viker sig dubbel och kippar högt efter andan. En hård knuff mot hennes axel och hon faller mellan soffan och soffbordet. Ligger där hopkrupen och håller sig om magen. Det är inte första gången han gör såhär. Han har gjort det förr men hon blir alltid förvånad.

En spark. Två sparkar. Nu skriker hon. Hon skriker av smärta men mest av sorg. Det var inte såhär det skulle vara mellan dem. Han sparkar henne där han kan komma åt. Blåmärken sprider sig som skogsbrand under hennes kläder. Soffbordet skjuts ilsket undan. ”Håll käften!” Först ville han att hon skulle prata, nu vill han att hon ska vara tyst. Han sparkar henne igen. Hon skriker högre. Hon skriker hans namn, ber honom att sluta när tårarna väller fram ur ögonen och dropparna landar på mattan som i en tragiskt koreograferad dans. Han slutar snart, det slutar snart, intalar hon sig själv.

Han faller ner på knä och slår henne där hon ligger. En ring runt hans finger skär revor i hennes ansikte. Tårarna på mattan blandas med blod. Hon skriker och gråter, han slår. Hennes skrik blir allt lägre och hennes gråt allt svagare, ju mer han slår. Snart är det över, det är över snart, intalar hon sig själv. Ett sista slag och världen slocknar framför hennes ögon. Hon faller ner i dvalan med ett lättat andetag och hennes armar faller livlösa till golvet. Han reser sig och går. Han bara lämnar henne där. Han brukar göra så. Nu är hon i alla fall tyst. Hon kommer resa sig och snygga till sig när han har gått. Hon brukar göra så.

Det har inte alltid varit såhär. Alla sådana här historier börjar alltid så hoppfullt och bra.

De träffades sex månader tidigare, på en fest. Han var äldre än henne, men det spelade ingen roll. Det var kärlek vid första ögonkastet. Han hade bil och körde henne var hon ville. Han hade pengar och köpte henne vad hon ville, men han köpte inte hennes odelade kärlek. Den var redan hans. Han brukade stryka hennes kind och viska ”hud mot hud, du och jag” så att hennes inre exploderade i lätta vingslag från hundratals fjärilar. Tusentals kanske.

Han tog sig tid att lära sig vad hon gillade. Han visste vad som gjorde henne glad och använde sig ständigt av det. Små presenter, stora handlingar och väl valda ord. Han tog emot henne med öppna armar när hon föll hårt för honom.

Hon gav honom allt. Sin tid, sitt liv. Han fick ett nytt jobb och skulle flytta. Självklart ville hon följa med när han bad henne. Hur kunde hon ha stannat när syret i hennes andetag skulle åkt? Hon följde honom blint. Lämnade vänner och familj. Skaffade inga nya, han var allt hon behövde och ville ha. Hon väntade på honom när han kom hem, hade alltid middag färdig. Den lilla hemmafrun.

Han förstod försent att det inte var så han ville ha det. Han hade gjort henne totalt beroende av honom genom att vara hennes allt. Han hade varit hennes allt för att han så ville att hon skulle vara hans. En gång var hon livfull, nyfiken och sporadisk. Nu blev hon rastlös, svartsjuk och kontrollerande. Var hade han varit? Vem hade han träffat?

Han älskade henne med en äldre, mognare kärlek än med vilken hon älskade honom. Hon älskade honom med en slagkraftigare, desperatare kärlek än med vilken han älskade henne. Kanske det är vad som händer när en tornado möter en vulkan.

Den här gången reser hon sig inte. Hon tar ingen dusch och hon snyggar inte till sig. När han till slut kommer hem för att be om ursäkt är det nästan försent. Han faller ner på knä på golvet, griper tag om hennes axel och skakar henne kraftigt. Inte av ilska den här gången, utan av panikslagen kärlek.

Han slår henne över kinden med en öppen handflata. Ett kvinnligt slag, men det borde svida likväl. Hon rör sig fortfarande inte. Nu är det hans puls som dunkar i hans öron. Hans skrik och gråt som studsar mellan väggarna i lägenheten. Hans nya våta tårar som blandas med hennes torra blodstänkta på mattan.

Han reser sig och vandrar ett varv runt deras gemensamma hem. Sliter sitt hår och skriker ut sin rädsla innan han tillslut tar telefonen i sin hand och ringer efter ambulans.

När ambulansmännen kommer för att hämta henne ger de honom blickar som säger mer än ord någonsin skulle kunnat drömma om. De frågar inte om han slagit henne. De behöver inte. Hon läggs skyndsamt på en bår, han böjer sig ner för att kyssa hennes läppar, hud mot hud. De låter honom, motvilligt. Oskyldig till motsatsen bevisats. Sedan puttas han ur vägen och hon bärs ner till ambulansen och försvinner. Han vet att närsomhelst kommer polisen att hämta honom. Han flyr inte. Han sätter sig ner och väntar.

Någonstans i Sverige ringer snart en telefon. En mamma får äntligen nyheter om sin femtonåriga dotter som rymt hemifrån.

Spännande med ungdomskrim.

Helt fantastisk föreläsning igår. "Ungdomskriminalitet och vägar in i kriminella livsstilar". Mycket karismatisk lärare som använde roliga och målande exempel. "Skolan är en träningslokal för längdhopp." Någon som förstår? Nej? Man kanske måste varit där... Men detta då? "Om man ska undersöka människor med... sned näsa! Och så samlar man ihop dem på samma ställe och studerar dem. Sen kommer man fram till att det de har gemensam är att de har sned näsa. Det är ju för fan därför man har samlat ihop dem!" Detta var då en exemplifiering av hur man undersöker ett problem och kommer fram till att den gemesamma nämnaren mellan de som besitter problemet är själva problemet i sig. (Vilka blir långhoppare och vilka blir korthoppare? Här knöts hela länghoppshistorien också in.) Mycket kul i alla fall. Lyssnade på samma människa i fem timmar och önskade att han kunde fortsatt lite till. När hände det senast? Jag ville liksom inte gå hem.

Lånade dessutom sju nya böcker på biblioteket under lunchrasten. Jag som bara skulle kika...

Idag är det samverkansdag mellan socionom- och polisstudenter. Ska bli intressant!

Enkelt och kortfattat

Här har det varit tyst ett tag.

Tiden liksom bara sprang iväg och det var sjukt mycket att göra med uppsats och seminarier. Nu är dock uppsatsen inlämnad och redovisningen om samverkan, bemötande och arbetsglädje hos Fältgruppen gjord!

Här nedan ser ni exempel på mina utmärkta illustrationer till min redovisning.


Min förskolepedagogik verkade dock uppskattad då de andra fem i min redovisningsgrupp berömde min insats. haha :)

Igår hade vi föreläsning om och av Gränslöst Ledarskap som är en ledarutbildning för personer med milda förståndshandikapp. En sak som en av deltagarna där sa var att saker och ting behöver inte vara så krångliga. Varför kan man inte bara använda enkla ord och korta ner saker så vi förstår? Det var lite av den tanken som jag anammade i min redovisning efter att jag upptäckt att PowerPoint inte fanns på min dator. Jag ritade lite istället och vände blad som i ett blädderblock. Success! ;)

Första November är det temadag om Det kompetenta barnet - Det utsatta barnet, med valbara föreläsningar hela dagen. Har idag anmält mig till några jag tyckte verkade mycket intressanta och ser fram emot det med spänning. Får se om platserna räcker till och vilka jag får gå på! (Intresseanmälde bland annat till en föreläsning om "Det svåra samtalet" om hur barn ofta inte har problem att prata om svåra och hemska saker, bara det finns trygga vuxna som har modet att lyssna, och även en föreläsning om att prata om sex och relationer med barn/ungdomar.)

Vad är helg?

Jag har insett att jag har inga helger. Eller, rent teknisk är det klart jag har helg precis om alla andra. Jag har inte döpt om dagarna, det är lördag och söndag för mig med. Jag har däremot inga vilodagar fria från ansvar. Jag pluggar nästan mer under helgerna än under vardagarna. Om det inte är andra kursen som ska kompletteras så är det en gammal socionomuppgift som ska skrivas. För en gångs skull är jag faktiskt också i god tid med att skriva en uppgift för att få den ur vägen innan stressen börjar med en större skrivuppgift. Sen ska det även läsas artiklar, skrivas intervjuguider och tränas på att tänka i nya banor genom positiv psykologi.

Sen dansas det salsa på söndagar också såklart! Därifrån är jag nu just hemkommen. För första gången satte jag cross body lead inside turn. Mest jäkla nöjd. haha

Men ja, mycket till helg, det är det inte.

Nu mer plugg. Mors!

Wherever I lay my hat...

Har helt sonika stulit den här bilden på föräldrarnas hus från min mors blogg för att den är helt fantastisk. Klicka upp den så den blir större, det är värt det! :)


Och så tar vi en till när jag ändå är igång! Älskar höstfärger!


Själv sitter jag och jobbar på en skrivuppgift kring filmen "Die Welle" som jag för övrigt stark rekommenderar. Mycket bra film som man kan gå och fundera kring en bra stund efteråt. Se trailern så kanske ni förstår:

Uppgiften handlar om att diskutera kring ledarskap och vad som gör en ledare. Personlighet, egenskaper osv.

Kan du säga vad "ingenting" är?

Läste just detta i en artikel om action-research och appreciative inquiry:

"For those of us breastfed by an industrial giant that stripped the world of its wonder and awe, it feels, to put it bluntly, like an irrevelant, absurd, and even distracting interruption to pause, reflect deeply, and then humbly accept the depth of what we can never know-and to consider the ultimate reality of living for which there are no coordinates or certainties, only questions. Medicine cannot tell me, for example, what it means that my newborn son has life and motion and soul, anymore than the modern physicist can tell me what "nothingness" is, which, they say, makes up over 99 percent of the universe. In fact, if there is anything we have learned from a great physicist of our time is that the promise of certainty is a lie, and by living this lie as scientistic doctrine, we short-circuit the gift of complementarity-the capacity for dialectically opposed modes of knowing, which adds richness, depth, and beauty to our lives. Drugged by the products of our industrial machine we lose sight of and connection with the invisible mystery at the heart of creation, an ultimate power beyond rational understanding." (APPRECIATIVE INQUIRY IN ORGANIZATIONAL LIFE, David L. Cooperrider and Suresh Srivastva)

Tyckte det var tänkvärt...

Så var det dags igen

Har just kommit hem från min första dag på termin 4 av Socionomprogrammet. Tror nog det blir en bra kurs det här.

Delar av min going back to uni outfit, bara för att ha en bild att lägga in. Jag gillar de här skorna. ♥


Springer nu fram och tillbaka upp på vinden med väskor, kassar och kartonger. Ska väl ta mig nåt att äta snart, sen är det dags att skriva diskussionsuppgift om en bok med pjäser för barn som jag läste ut igårkväll.

Jobba jobba jooobba!

Kontraster

En tisdag klockan 08:50 ser jag ut såhär.


Och lördagkväll på en temafest såg jag ut såhär.



Min basgrupp är äntligen färdiga med processövningen. Eller färdiga och färdiga, vi har lämnat in hela skiten, men vi kommer ju få opponering och måsta korrigera innan vi gör en slutlig inlämning. Idag ska vi träffas halv tio och opponera på en annan grupp. Yippie.

Några bilder

Såhär ser jag ut då jag ska ut i den milda norrländska vintern!


Jag fick vykort från Los Angeles av en vän idag. ♥


Den här bilden får mig att längta efter sommar. Min fru och jag på promenad från mig till henne. ♥


Jag älskar den här bilden på min papi. Den säger en hel del om hans personlighet. ♥



Satt på skolan från 9-17 idag. Vi var allihopa väldigt trötta på slutet så vi gav upp och gick hem. Ses igen imorgon kl 9 för att fortsätta. Snart klart snart klart snart klart. Bara två veckor kvar, sen ska vi skriva B uppsats.

I'm on a mission

Den här torsdagmorgonen kl 9:00 är jag osminkad och dricker te ur min favoritmugg som mor köpt i England. "Of all the things I've lost, I miss my mind the most."



Ska slänga på mig lite smink och sen kila ner till ICA och köpa något som håller mig igång hela dagen med basgruppen. Jag önskar verkligen att allt var klart och det här momentet var slut nu. Så himla less på enkätundersökningar och intervjuer och transkribering och kodning och analyser och ja, ni fattar.

Alla barnen fick CSN pengar, utom Sandra, för hon har inte tagit nog många poäng för att bli officiellt antagen till Socialt Arbete III. Nåja, det är snart fixat i alla fall...

På Livejournal postade jag ett "photograph meme", där man kan be mig fota vad som helst i mitt liv som de finner intressant, så ska jag posta bilderna efter några dagar. Jag har hittills blivit ombedd att fota mina böcker/skivor/DVDs, en föreläsning på universitetet, mitt skrivbord, mina husdjur, mig själv och en av mina gamla leksaker. Någon annan som har något annat önskemål? Tänkte att jag kan lägga upp bilderna här också sen när jag har fotat allt!

Dagens Sanning

Jag fick just en idé. Bara för att ha något att skriva, och något att posta varje dag, så kan man ju lägga in en webcambild på sig själv varje dag. Oavsett hur snygg eller hur ful man känner sig, hur mycket smink man har eller vad man har för kläder. Bara för att alla andra ska känna sig lite bättre när de ser hur man ser ut som själva fan vissa dagar, t.ex.


Såhär ser jag ut idag, då jag ska iväg till universitetet för att göra en kvalitativ intervju om den egna kroppen i förhållande till ett kroppsideal, på 45 minuter. Kan inte säga att jag är sådär jättetaggad. Längtar mest tills hela grejen är över och vi går in på nästa moment!

Nytt år ny termin

Jag vet, jag är sjukt dålig på att skriva blogg.

Har varit tillbaka i Umeå sedan den 10:e, och har sedan dess hunnit med att ha en redovisning och en oppostition, samt en hemtenta i juridik.

Imorgon börjar nästa kurs som jag tydligen har glömt att tacka ja till och därmed är struken från, men jag har gjort en återanmälan och jag är inte den enda i klassen som gjort det misstaget, så det löser sig. Det var ett helt gäng som gjorde samma sak förra terminen och det var inga som helst problem. Ändå klantigt. haha

Jag är mitt i en process att färga om mitt hår. Blekte först en jäkla massa slingor och har sedan färgat över det med en organgeaktig färg. Idag ska jag färga i lite mörkare kastanjaktiga slingor också. Tror det kommer bli nice.

Måste städa idag. Mitt rum ser verkligen helt förfärligt ut. Borde handla också. Jag har slut mjölk så jag kan inte göra min älskade chokladvaniljlatte med kanel, då är det kris.

Ska försöka bli bättre på att uppdatera framöver. :)

Upplopp och ny tatuering

Nu är det upploppet innan jullovet, så himla skönt det ska bli! Min basgrupp har jobbat på väldigt bra och vi behöver inte ens träffas efter seminariet imorgon, så vi slutar kl 10. Fabulous! Jag ska höra med min uppsatspartner om hon ska träffa sin grupp eller om hon har tid att börja med uppsatsen som ska vara klar den 7:e januari, hade ju varit sweet om vi hinner så mycket som möjligt innan vi åker hem så vi slipper jobba omkring jul och nyår. :)

Åkte upp till Boden tisdag-söndag för att göra min tredje tatuering hos Sanna på Left Hand Tattoo i Piteå. Himlarns nice blev det!


Jessicas kisse Chili råkade klösa mig i tatueringen igår, jag blev ganska ond. Det är bara ett litet punkteringssår i ena byxbenet, men jag blev iaf sjukt nervös och rengjorde det så fort jag kom hem för att undvika infektioner och annat skit. Syns det i färgen sen när den läkt så får jag väl gå tillbaka till Sanna och be henne fixa det... *håller alla tummar jag har för att det inte ska bli något bestående märke*