Lugn helg och skrivångest

I helgen har jag inte gjort mycket alls. I fredags var det 80talsfest med klassen, det var skoj! Igår var det korvgrillning för de tappra själar som orkade upp i någorlunda presentabelt skick till klockan 13. Gott gott.

Idag har jag städat lite, och hängt upp tavlor och klockan. Det börjar ta sig. Skulle fortfarande behöva hänga upp riktiga gardiner, men det klarar jag nog inte utan hjälp, så jag får be Helene förbarma sig någon dag.

I övrigt har jag läst. Och läst. Och läst. Läste ut "Eclipse" (Meyer, 2007) igår, och har kommit en bra bit in på "Breaking dawn" (Meyer, 2008) idag. Jag fascineras över hennes fantasi och förmåga att berätta på samma sätt som jag fascineras över Laurell K Hamiltons fantastiska förmåga att blanda fantasi med verklighet och få det att verka möjligt.

Jag antecknar fortfarande idéer till en utveckling av min ungdomsnovell hela tiden. Kommer på mig själv med att fundera på detaljer varje dag. Jag lär ha en gedigen samling post its uppklistrade innan jag känner att jag får något riktigt sammanhang. Än så länge har jag mest stämningskänslor, små detaljer, delar av en karaktärsbakgrund, och sådant. Jag måste få pusselbitarna att passa ihop i mitt huvud innan jag kan börja formulera min historia. Jag är väldigt rädd för att jag inte ska kunna göra mina egna tankar och idéer rättvisa. Jag vet inte om jag är nog bra på att skriva för att det ska bli så bra som jag vill. Det är första gången jag är så nervös, men samtidigt så inne i någon av mina idéer. Jag skulle bli så himla besviken om jag inte tyckte det blev bra nog, kanske därför jag inte börjat skriva något mer än novellen. Jag vill samla på mig all fakta, lära känna min historia själv, innan jag försöker mig på att återberätta den...