My my baby blue

Hade en mycket mycket trevlig (om än för kort, som vanligt) visit i Härnösand i helgen. Jättekul att min fru kunde följa med också, hon har ju inte varit där sedan Hampas födelsedagsfest i Januari, det är nästan ett år sedan. Casino le Ville var återigen en succé, och både jag och min andra hälft hade skitskoj! Våra karaktärsnamn var Resa von Bodén (arrangörerna hade mycket roligt åt detta!) och Dorinda Schirren. haha



Andra glädjesmoment är att när jag kom hem till Boden igen hade jag respons på min miljöbeskrivningsinledning från min lärare väntandes på mailen.
"Sandra! Vilken fantastiskt fin berättelse som sprider värme, glädje och inspiration! Språkligt sett tycker jag att den är välformulerad, särskilt inledningsvis bärs den av sagans sätt att berätta, och vid en andra läsning upplever jag att den har en balanserad rytm.
Den blå färgen i fyrverkerierna och den lila natthimlen ger landskapet en alldeles särskild karaktär, och jag tänker att denna text kanske skulle kunna fungera som bilderbokstext i en bilderbok, med spännande bild som avslöjar detaljer som inte synliggörs i texten… ja, det var en spontan tanke…
Mötet mellan Kitto och gubben känns dynamiskt så här när de precis träffats, och jag ser fram emot att få ta del av fortsättningen i uppgift 14!
Tack för läsningen!
Ulrika"


Jag är så sjukt nöjd! Så himla skönt efter all ångest jag hade över den uppgiften... Jag har även tagit itu med att lämna respons till mina kurskamrater från inlämningsomgång ett och två. Har betat av två personers arbeten, nu är det fem kvar.

Och tänkt så glad man kan bli av lite nya saker! Jag har idag köpt två fotoramar (har beställt utskrift av en jäkla massa digitala bilder), två ljuslyktor, en tidningskorg och ett bäddset, och jag är som ett litet barn på julafton. (Detta påstående säger kanske inte så mycket egentligen, eftersom jag själv är "som ett litet barn på julafton" även på julafton. Here's to att aldrig bli riktigt vuxen!)