Tårarna sprutade idag när jag hörde den här låten igen för första gången på länge. Jag har funderat på att göra en tatuering som representerar mina mor- och farföräldrar, och när jag hörde den här låten igen blev det så självklart. Som en snilleblixt. Min första kärlek Emil sjöng den här låten på min mormors begravning, ackompanjerad på piano av Joakim i vår klass. Vid sådana här tillfällen saknar jag honom. Kommer alltid vara tacksam för allt han gjort för mig.
Och här är min idé.
Ett hjärta för varje person. Placering och utseende kan diskuteras, skulle gärna ha dem skuggade t.ex. Men ja, det här projektet får mycket hög prioritering.
söndag 3 maj 2009
To where you are
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Till tatueringar är min inställning kluven men tanken orsakade tårar förstås... Varför är vi så lättböliga? Älskar dig min lillunge!
Skicka en kommentar