Av respons blir man lycklig!

Jag skrev en text till vecka två på Brigits Flame med prompten "Morning Glory". I efterhand så insåg jag att den även skulle fungera utmärkt som gestaltning av "ett gränsland mellan barndom/ungdom och 'vuxenhet' i en egen novell", vilket var en uppgift i Kreativt Skrivandekursen. Så jag gav mig på att översätta den till svenska, det gick sådär. Jag kände mig inte helt nöjd, men skickade ändå iväg den till responsgruppen och tänkte att det får gå som det går.

Idag när jag kom hem från universitetet så hade jag fått respons från en av mina kurskamrater. Jag älskar att få sådan här respons. Han sa helt ärligt vad han inte tyckte fungerade i min text och gav förslag på hur den skulle kunna förbättras. Han skrev även en del saker som kan få mig att skutta på moln ett tag. :)

"Detta må jag säga är en målande text med nerv och intensitet. Såväl beskrivningar som dialog är briljanta. Med enkla stilmedel har du med små penseldrag gjort en tavla över norrland. Små inslag av naturliv och den städigt ljusa tillvaron i norrlands högsommar, inramar berättelsens kärna.

Jag kan som läsare inte greppa dessa människor som du skildrar. Jag som läsare vet inte om de två ungdomarna är två killar eller en av vartdera könet. De ömma smekningarna i hårbottnen tyder på att det är två av olika kön. Även på sättet som det är skrivet. Killar beskriver inte på det sätt som detta berättarjag beskriver. Dessutom främlinggörs den andre killen genom berättarröstens beskrivning. Som tolkande maskulint subjekt, skulle jag aldrig tro att denna berättare är annat än en kvinna. Men osäkerheten smyger in när den andre kallar berättaren för Jonathan. Hur ligger det till? Om båda är killar, så måste du fila på återgivningen. Kanske läsa om vad som skiljer mellan maskulint och feminint återgivande, det finns i vår kurslitteratur (en av de mest uttjatade perspektiven i barnlitteraturen enligt mig). Om de är av olika kön, så har du verkligen lyckats.

Det som är säkert är att den ene ynglingen tycks vara söderöver, och att de i det närmaste tycks ha en kärleksrelation (ömhetsbevisningen). Det hade varit intressant hur du tänker med denna text. Jag tycker i a f att du har skapat en stämning som visar på gränslandet mellan att vara vuxen och barn. Mycket bra jobbat. Jag hoppas verkligen att jag någon gång får glädjen att läsa en hel bok skriven av just dig. Det börjar verkligen ta sig för dig. Fortsatt övning och mer rutin, så vet jag i a f vad för framtidsyrke som du ska ha."

Kanske skulle skippa Socionomutbildningen, eller vad tror ni? ;P hehe [/JOKE]