En dröm om Michaels barn gav mig inspiration

Inatt drömde jag om Michael Jacksons barn. Jag var på MTV Music Awards i Berlin, och framgångarna för This Is It skulle hyllas. Prince, Paris och Blanket var där för att representera Michael (inte särskilt verklighetstroget med andra ord då barnen är 12, 11 och 7 år gamla...). Galan var så stor att den hölls i två olika arenor, precis som Michaels minnesstund, och barnen skulle färdas från den ena arenan till den andra för att ta emot hyllningarna till sin far. Jag satt där i publiken och insåg vilken kalabalik det skulle bli så fort de lämnade arenan, så jag följde efter, för att hjälpa dem så gott jag kunde. Jag tror att jag redan var examinerad socionom då detta utspelade sig, för jag gick där ute bredvid äldsta sonen Prince och pratade med honom om hur hans liv såg ut nu, och han berättade att det kändes som att ingen hade tid att lyssna på honom och att ingen riktigt brydde sig. Jag sa att jag gärna skulle lyssna om han ville berätta för mig, och att allting skulle stanna mellan oss. Han tog gladeligen emot erbjudandet och vi bytte nummer så han skulle kunna få tag på mig om och när helst han ville. När vi sen var i den andra arenan så satt Prince i mitt knä och de andra barnen intill mig (hur många 12åringar brukar sitta i knät? haha) och jag liksom strök dem över håret och sådant, för att visa att jag verkligen brydde mig.

Det var precis en sådan dröm jag behövde just nu då socionomstudierna är inne i en fruktansvärd tråkig period (jag har verkligen inte mycket till övers för politikens organisering). Jag inser att jag vill kunna vara ett sådant stöd för andra människor, och särskilt för barn och ungdomar. Samtidigt ger det mig ytterligare motivation att skriva sagor och berättelser - tänk att kunna ge barn en alternativ värld att fly till ibland!

(Bild på okänd pojke från timesonline.co.uk)