Jag skulle kunna allt, om jag bara vågade.

Jag har länge tänkt att jag ska börja använda den här bloggen igen, mera regelbundet, men jag kan aldrig komma fram till vad jag ska skriva.

Jag skulle vilja berätta om min socialt ångestfyllda vardag, de bra dagarna och de sämre dagarna. Detta både för att det kanske skulle hjälpa mig och för möjligheten att någon i framtiden hittar fram till min blogg som också kan ha hjälp av den, antingen som själv har liknande problem eller känner någon annan som har.

Men det är så svårt att förklara. När jag har jobbigt vet jag inte riktigt varför, jag vet ju så väl att det är överdrivet och oftast helt onödigt, och när jag inte har det jobbigt har jag oftast mycket svårt att komma ihåg hur det känns de där andra dagarna.

Det som över lag påverkas mest är iallafall min egen syn på mina framtidsmöjligheter. Jag känner alltid att det finns många yrken som jag "aldrig skulle klara", inte för att jag inte skulle vilja, utan helt enkelt för att jag inte tror jag skulle "våga". Men å andra sidan, jag har mycket svårt för att ringa till människor jag inte känner väl, och ibland tom att svara i telefon då jag inte vet vem som ringer. Eller rättare sagt, då det kommer upp ett nummer som jag inte känner igen. (Jag var mycket bättre på att svara i telefon innan nummerpresentatören blev en del av vardagen.) Så om man ska se krasst på saken så gör ju detta problem så att jag inte kan ha något jobb alls. Hittills har jag iaf inte kommit på ett enda yrke som är helt telefonfritt. Sen är det knepigt också att jag har intressen inom såpass olika fält, jag kan liksom inte koncentrera mina intressen till ett enda område, vilket gör att jag har mycket svårt att välja karriärbana. Jag får höra att jag har kapacitet till så mycket, vilket jag också tror att jag har, men det hade varit lättre att arbeta för något om jag visste vad jag ville arbeta för.

Här tar mina tankar slut för idag, jag är hungrig!