Att värna om familjedynamiken

Sedan jag kom hem till familjen har jag insett att jag har avancerat. Jag har vuxit och blivit en bättre familjemedlem. Låt mig exemplifiera: Det är egentligen inte så jobbigt att diska efter sig själv och någon annan, eller ens att diska upp en hög med disk som jag själv inte haft något att göra med. Det är heller inte särskilt jobbigt att dra runt på en dammsugare i en trea som dessutom har så mycket möbler att det inte blir mycket golvyta kvar. Jag har tom insett att det inte är hela världen att jag missade tio minuter av "Football Icons" på TV4 Sport när jag gick ner med tvättkorgen i källaren (mycket mera än så hann jag inte göra, för då kom mor hem och tog över). Jag har fått insikt i att den tid och energi man gör av med av dessa sysslor är väl värt vad det innebär för familjedynamiken. Smågrälen blir genast som bortblåsta, vilket innebär att man får en hel del tid över till att göra trevliga saker tillsammans istället. Både mor och far höll med om denna förändring i mitt beteende. Kanske jag också blir vuxen en dag iallafall!