Idag sådde jag ett frö hos någon annan.

Jag och två klasskamrater skulle prata om IKT-användning i skolan och dess konsekvenser för läraryrket, och på något vis kom vi in på social fobi. Ingen av de två hade någonsin hört talas om social fobi förut, men när jag förklarade för dem och visade boken jag hade i väskan om ämnet, som jag lånat för att uppdatera mig själv, blev en av dem väldigt intresserad. Till slut sa hon att hon tror att hennes man kan ha social fobi, utan att de vetat om det, för symptomen passade så väl in på honom. Så hon ska läsa mer om ämnet, och tom låna boken jag hade med mig så fort jag lämnat tillbaka den till biblioteket.

Sådana dagar känns det inte lika jobbigt. Då känns det som att det finns en mening. Jag fick chansen att påverka och hjälpa någon annan. Det händer ibland, och jag gillar det.