Estet i mitt <3

Ikväll har jag varit på 20årsjubileumsfest för musikgymnasiet jag gick på. 240 gamla musikelever plus lärare i samma rum, med instrument framställda för möjlighet till spontanunderhållning. Tror ni det någonsin var tyst? Stefan Gunnarsson ägde pianot, och trummorna, och micken, och trumpeten, och ja, allt, egentligen. Man måste beundra honom, han är en fantastisk musiker. Markus Fagervall var också med. Eloge till honom, han fick inte på något sätt tillställningen att handla om honom, utan gömde sig snarare bakom gamla klasskompisar och lät kvällen handla om musikgymnasiet. Fan, jag måste snart sluta fälla kommentarer om alla lokala förmågor, de fortsätter ständigt stiga i mina ögon.

Jag tror verkligen, att människor som inte tycker om/brinner för musik inte har tillgång till min värld, min verklighet och världsbild. Vad för slags musik man gillar spelar mindre roll, bara man brinner för någon sort. Jag sjunger alltid, jag har alltid musik spelandes hemma hos mig, och då och då genom åren får jag kommentarer som: "Jag undrar hur många låtar du kan egentligen. Din skalle borde sprängas snart". Jag grämer mig över att jag inte själv kan uttrycka mig med musik. Såhär i efterhand är det lätt att säga att man borde satsat mer på sina pianolektioner, och att jag borde utmanat mig själv till att sjunga mer. Men, som Håkan Hellström säger, ikväll framfört av några av mina gamla klasskamrater (<3): "Sluta drömma om det ljuva livet, du kommer aldrig va med om det. Be aldrig mer om ursäkt för sakerna du aldrig gjorde." Jag försöker tänka så. Det hade varit lättare för mig att gå estet nu än det var då, för nu har jag vuxit och utvecklats, och hade säkert kunnat vara med på så mycket mer. Men då var jag som sagt inte den jag är nu, och som en av mina gamla lärare påpekade ikväll, jag är den jag är nu mycket beroende på att jag faktiskt gick estet då. (Det där blev tjorvigt, jag vet...) Jag kan liksom inte gräma mig över att jag inte gjorde mer förut, jag gjorde så gott jag kunde. Nu har jag utvecklats, kan hoppa upp ett snäpp och göra så gott jag kan på nästa nivå.