Och jag vill tacka er så in i Norden!

Jag höll inget tal på spexmiddagen, så jag tänkte skriva några ord här istället.

För ett tag sedan skrev min mor i en msnkonversation: "Jag tror inte de vet vad de gör för dig. Men jag vet. Och du vet." (Ungefär så iaf) Jag tror att hon har rätt i det, så därför tänkte jag ta mig lite tid att visa min uppskattning.

Alla skådespelarna i spexet har haft tid på sig att lägga märke till mina sociala svårigheter och hur jobbigt jag hade då vi började öva repliker. Jag vill börja med att tacka Jens, Tommy och Tor, för att de tyckte att jag var den som bäst skulle kunna gestalta Rex Juniorette, även om jag egentligen bara "sökte" till spexet som körsångerska. Jag varnade redan innan för hur jobbigt det skulle kunna bli för mig, men ni trodde det skulle lösa sig, och det gjorde det ju. :)

Om inte Martina absolut velat göra en skådisaudition bara för skojs skull, så hade jag aldrig gjort det heller. Jag hade ingen tanke på att söka en roll, men tänk så skoj det blev! Det var även Martina som med våld fick dra replikerna ur mig i musiksalen, och som tillsammans med Svensson fick mig att sjunga "på riktigt" igen. Ni tog för givet att jag kunde och ville, vilket fick mig att ta mig i kragen och utmana mig själv. Tack så jättemycket för det, fan vad kul det var!

Vackra fantastiska Anna, utan dig hade det inte gått. Du tog dig tid att ta reda på hur du bäst skulle kunna hjälpa mig, och stödet falnade aldrig från början till slut. Jag hade två perioder då jag verkligen tänkte ge upp, och nöja mig med att gömma mig bakom körmicken, men tack vare dig slipper jag nu gräma mig i åratal framöver över att jag aldrig tog chansen att stå på scenen. Jag skojar inte när jag säger att jag kommer dra nytta av detta i resten av mitt liv. Jag har lärt mig att jag kan, det går, det blir bra, och det är sjukt roligt. Hade jag varit kvar i Härnösand nästa år så hade jag sökt huvudrollen! haha

Till alla andra underbara spexare: Tack för att ni gjorde min sista tid som bosatt i Härnösand till något jag aldrig kommer glömma. Ni är så duktiga allihopa (ALLIHOPA! *haha, alla spexare förstår*) och jag är sjukt glad över att ha fått lära känna och umgås med er den här tiden. <3

Timo, Marleen, Lucie, Pavla, Dominik and Grzegorz: Thank you all for contributing to making the spex all that it was. You are all very talented and wonderful people, and I'm glad I got the chance to meet you all. I don't know if I will get the chance to see any of you again, so I wanted to take this chance to wish you all luck with whatever you decide to do next! :)

Nu sitter jag i ett kallt, grått och regnigt Boden och börjar inse hur mycket jag faktiskt kommer sakna Härnösand och alla er, inte bara spexarna utan hela studentkåren. Härnösands studentkår är en väldigt liten kår med ett väldigt stort hjärta.

Tro inte att ni sett det sista av mig, jag dyker upp (eller ner) när ni minst anar det!

PS: Ni spexare som läser detta får gärna tipsa de andra, och översätta till de som kanske inte förstår. ;)

Vi ses i Nangijala, eller Härnösand. :)