Överlevde estradlyrik.

Jag överlevde läsningen av min egenhändigt ihopknåpade estraddikt (se inlägget nedan) på litteraturvetenskapen idag!

Det började bra, efter ungefär halva dikten var jag riktigt nervös, men jag tog mig samman och "lugnade mig" till slutet. Allt detta skedde alltså samtidigt som jag läste dikten, jag pausade aldrig, och jag tror inte mina kurskamrater märkte något. Det kändes bra, speciellt när jag fick så snälla kommentarer från samtliga. :)

Jag hade inte blivit förvånad om jag hade börjat grina när jag läste den, jag brukar nämligen grina när jag pratar om att jag alltid grinar. Men jag klarade mig (förhållandevis) galant, och jag är jättenöjd. Känns som att jag inte kan förvänta mig mer än så av mig själv.