Upplyft för inspirationen

Jag är tydligen tråkig som aldrig skriver någonting. Det må hända. Det går väl i vågor, precis som allting annat.

Igår fixade jag en massa biobiljetter till olika visningar av Michael Jackson This Is It - The Movie. Den 28:e oktober får jag veta vad jag missade.

Jag fyller 23 om två dagar (wihoo) och åker hem till Boden om tre dagar (wihoo igen). Får se hur länge jag stannar där, det beror lite på hur många föreläsningar jag har samvete till att skippa. Minst en, kanske tre, vi får se.

Min inspiration har återvänt och jag har börjat skriva på historien om Emma och Micah igen. Skriver om till jag-form och utökar, utökar, utökar. Ska bli spännande att inte bara skriva om, utan att fortsätta på historien sen. Jag måste verkligen hitta på ett namn till den också, om så bara ett preliminärt ett. Det börjar vara tröttsamt att kalla den "Emma o Micah" eller "Micah-historien" eller något liknande.

Även motivationen till att ta tag i mina skrivuppgifter har återvänt så smått, så idag tog jag helt sonika och skippade en heldag i skolan med Socialt Arbete för att istället skriva en uppgift eller två i Kreativt Skrivande. På kvällarna har jag inte ork nog, så jag offrar två föreläsningar för konstens skull. Skriver just nu på uppgift nr 32, som skulle varit inlämnad senast den 16:e mars. "Läs Peter Pohls Janne, min vän. Skriv därefter i jag-form en novell om ett barn eller en tonåring, i vilken det blir uppenbart för läsaren att den naive jagberättaren (se även Barnbokens byggklossar, kapitel fyra) inte förstår eller inte kan berätta något väsentligt om sin situation. Bifoga en kort reflektion över textens tillkomst och om den tänkta läsaren ungefärliga ålder." Jag använder brorsonen som inspiration igen. Han är rätt bra att ha den där Abbe!