Michael Jackson i mitt hjärta

Vaknade för ca en timme sen av två sms som frågade om jag hört om Michael Jackson och om det var sant. Har fått frågan av en tredje person sedan dess.

Värsta uppvaknandet i mitt liv.

Vad FAN ska jag göra nu? Och varför beklagar folk sig till mig? Eller snarare, varför säger folk "och du som skulle se honom", "synd att du inte hann få se honom" och liknande? Som om det vore det viktigaste liksom?! Jag skulle byta alla konserter i världen mot att få hans liv tillbaka. Min konsertupplevelse är INGENTING. Det skulle varit den största dagen i mitt liv, men jag skulle offra alla mina stora dagar bara han kunde få fler, helt vanliga, dagar.

Min kropp har stängt ner. Självbevarelsedrift. Jag gråter inte ens längre. Jag känner ingenting. Eller jo, det känns verkligen som att jag är ett minfält, och om någon trampar snett i min närhet kommer hela jag explodera och springa skrikande rätt in på närmaste mentalsjukhus.

Mitt livs kärlek har lämnat oss. Jag skiter i vad alla andra säger. Han var en helt jävla fantastisk människa. FULLKOMLIGT UNDERBAR. All skit som jag har tagit från alla runt omkring mig, det är ingenting. Jag gör det med glädje, för jag älskar honom.

Love is a feeling. ♥