En massa foton för att demonstrera senaste tidens påhitt

Hej, jag heter Sandra! Jag ser ut såhär (bara sådär utifall att ni hade glömt):


Och på senaste tiden har jag...

*Suttit ute och fikat med hundarna på altanen



*Gått promenader över berg och myr


*Varit en helg i Umeå med mamma





*Läst bok

Jag läser i princip bara barn- och ungdomsböcker nuförtiden. De är klart bäst.

*Ritat, trots uppenbar brist på konstnärlig talang



*Fikat med vänner. Vännerna kom inte med på bild, men däremot en del av fikat!


*Spenderat påskafton på grillfest med vänner


Sen kanske jag har gjort lite annat också, men alla vet vi ju att finns det inget bildbevis så har det inte hänt. :)

Kafferast

Uppe på berget med Papi och vovvarna. :)

Published with Blogger-droid v1.6.3

The little things...

Blodapelsin är förjävla vackert ibland...

Published with Blogger-droid v1.6.3

Till Sara

Idag har jag rosa randiga strumpor på mig, med en gnutta hundhår på köpet! ;)

Published with Blogger-droid v1.6.3

Vår!

Titta så det smälter ute! Har ätit frukost på bron och sen fastnade jag liksom här. Varmt och skönt i solen. :)

Published with Blogger-droid v1.6.3

Tittut bloggen!

Jag funderar på att göra en uppryckning. Jag måste bara komma ihåg det. Och göra något som faktiskt är värt att skriva om, eller kanske tänka på något som faktiskt är värt att skriva om. Vi får se hur det går med den saken... ;)

Jumping ship

Okej, jag har länge blivit ombedd att uppdatera bloggen, så här kommer det äntligen.

Jag har inte velat skriva något då det har varit en turbulent tid för mig de senaste två månaderna men nu är beslutet taget och allt är fixat, så nu känns det okej att skriva om det. Tidigare har jag liksom inte vetat vad jag skulle säga.

Jag gick ut på socionompraktik inom socialtjänstens öppenvård/barn- och familjeenhet den 17:e januari. Det var spännande och väldigt intressant, jag lärde mig snabbt väldigt mycket om människor och hur jag ser på samhället omkring mig. Däremot hade jag jobbigt. Jag visste såklart att jag skulle ha jobbigt, med alla mina sociala problem, men jag trodde liksom att det skulle bli bättre ju längre tiden gick. Det blev det inte. Det blev värre, och till slut hade jag rent skitjobbigt. Redan på lördagkvällar hade jag en ångestklump inombords av att veta att det snart var söndag, och efter det skulle det bli måndag. Trots detta tyckte jag det var roligt att gå dit. Många roliga och trevliga kollegor som lyste upp vardagen. I längden var det dock inte hållbart. Jag funderade länge på om jag inte försökte nog mycket, eller om jag i själva verket försökte alldeles för mycket och borde inse mina begränsningar. Först trodde jag det var det första, så jag kämpade och hoppades att det skulle ge med sig. Sex veckor senare bestämde jag mig för att nej, jag hade försökt tillräckligt. "Plågats tillräckligt", som pappa sa. Jag orkade helt enkelt inte.

Jag kom till den slutsatsen att jag är inte nog hårdhudad för att arbeta inom majoriteten av socialt arbete. Visst, det finns alldeles säkert områden och tjänster som skulle passa mig skitbra, för jag vet att jag har kunskaperna och engagemanget och skulle kunna bli duktig, men jag är inte säker på att jag någonsin skulle bli lycklig. Och då är det är inte värt det.

I onsdags, efter att först ha pratat med handledare, kontaktlärare, CSN, två SYOkonsulenter och en kurator, så bestämde jag mig för att hoppa av socionomprogrammet.

Men! Fear not mina vänner, så lätt blir ni inte av med mig! Jag återvänder till Umeå i höst. Har tänkt söka mig in på Biblioteks- och informationsvetenskap, något som jag med facit i hand borde gjort för längesen.