I'll never let you part

Ibland saknar jag honom i den här världen så jag får svårt att andas. Idag är en sådan dag.

This Is It

Såg This Is It två gånger igår. Hur underbart som helst att höra hans musik med bioljud! Man blir ju bortskämd. haha. Har nu totalfastnat på Threatened från Invincibleskivan. Introt från den finns med i filmen och det låter så himla mäktigt. Hur bra som helst.

Jag sa förut att jag kommer böla om han sjunger Speechless i London. Det skulle han ha gjort också, han sjunger en snutt av den i filmen. Men jag bölade inte - jag njöt. Filmen är faktiskt inte sorglig alls.

Man blir riktigt RIKTIGT sugen på att lära sig dansa när man ser den. Vill vill MÅSTE! Danskurs någon?

Jag ska se den en tredje gång ikväll. ;)

(Bild från Baltimore Sun)

Jag längtar tills på onsdag

Movie Trailers - Movies Blog

And God I love this man... <3

This is it biljetter

Tentan är färdigtskriven och inlämnad, även om det blev jäkligt stressigt i slutet och sista frågan inte blev särskilt bra. Bättre att lämna in något och få lite pointers om man är på rätt spår än att lämna in en blank sida!

Har varit barnvakt till Jessicas kissebarn sedan i söndags. De är jättefina när de sover, inte så värst annars. ;P haha


Hela mitt rum luktar kattsand och kattmat, så på sätt ska det bli skönt att de åker hem igen på söndag eller måndag, men det är faktiskt ganska mysigt när man vaknar och det hoppar upp två bäbisar i sängen och spinner.

Efter mycket om och men med FedEx och posten så löste det sig med leveransen av mina Michael Jackson biljetter. Det gick bra att pappa hämtade ut dem om han kunde legitimera att han är min far, liksom. Så idag när han är påväg ner till min bror i Trollhättan så droppade han in och drack en kopp kaffe, lämnade två kartonger med grejer, och mina biljetter! Yay! :D


Om man vickar på dem så lutar han framåt, som från den ena biljetten till den andra. Riktigt läckert. Nu måste jag bara skicka ner ena biljetten och ena häftet till svägerskan! :)

Var på bion och skrev ut mina biljetter till This is it - The Movie igårkväll också. Längtar tills på onsdag. Jag och Ninni ska först se den kl 16, gå ut och äta middag någonstans efteråt för att sedan återvända till bion och se den igen kl 21. :) Kommer bli en riktigt trevlig kväll!

Nu ska jag nog spela lite mer Civilization IV tror jag. Det är ett mycket beroendeframkallande spel!

Vad som skulle varit

Precis just nu skulle jag ha stått på O2 Arena och sjungit, dansat, hoppat, skrikit och gråtit till Michael Jackson. Men det blev inte så.


Istället har jag idag skrivit omtenta som kändes bra (skulle bli förvånad om jag inte klarade den), och storstädat. Dammtorkat, dammsugit och skurat. Kanske byter lakan också när jag ändå är igång.

Jag funderade på att slå igång Michael Jackson Live in Bucharest, men jag har inte orkat. Jag känner inte för att grina ikväll. Inte utan sällskap iallafall, så det får nog bli en annan kväll.

Jag önskar mig ett knä att krypa upp i, och någon som pillar i mitt hår. Ikväll är jag ensam.

Olustig känsla

Igårkväll vann jag i poker, och mitt och POs lag kom tvåa i Bezzerwizzer. Helt okej ändå.

Idag blev det beachen igen med Jill, sedan dök även Kickosch upp. Börjar får sådär ruggigt ful solbränna efter bikinin, det bådar illa inför Pimps n Hoesfesten nästa helg och måste åtgärdas snarast!

Linda skickade mig en länk till videon till duetten mellan Eddie Murphy och Michael Jackson. Jag har sett den förr, men jag fick en sådan där jobbig känsla. Den sitter i fortfarande. Det känns liksom olustigt i kroppen. Jag har vant mig vid "det vanliga" och lyssnar på så gott som all hans musik (med vissa undantag) utan problem, men ibland när jag hör, eller framförallt ser, något utöver det vanliga så kan det bli jobbigt fortfarande. Jag förundras själv över hur starkt jag faktiskt påverkats.

Nu längtar jag till 9:e december.

Love is a feeling

Idag åkte Elin med mig till Left Hand Tattoo i Piteå så att jag kunde göra min andra tatuering. För att minnas och hedra min Hero turned Angel.

I'll never let you part. For you're always in my heart. ♥

Michael Jackson's last footage

Denna video är från repetitionerna i Staples Center i Los Angeles den 23:e juni. Två dagar innan han gick bort. Det är helt ofattbart att tänka sig. Det hade varit en helt fantastisk show.



Sleep tight, my love. I'll see you in Neverland when my time is up.

My hero

Michael Jackson i mitt hjärta

Vaknade för ca en timme sen av två sms som frågade om jag hört om Michael Jackson och om det var sant. Har fått frågan av en tredje person sedan dess.

Värsta uppvaknandet i mitt liv.

Vad FAN ska jag göra nu? Och varför beklagar folk sig till mig? Eller snarare, varför säger folk "och du som skulle se honom", "synd att du inte hann få se honom" och liknande? Som om det vore det viktigaste liksom?! Jag skulle byta alla konserter i världen mot att få hans liv tillbaka. Min konsertupplevelse är INGENTING. Det skulle varit den största dagen i mitt liv, men jag skulle offra alla mina stora dagar bara han kunde få fler, helt vanliga, dagar.

Min kropp har stängt ner. Självbevarelsedrift. Jag gråter inte ens längre. Jag känner ingenting. Eller jo, det känns verkligen som att jag är ett minfält, och om någon trampar snett i min närhet kommer hela jag explodera och springa skrikande rätt in på närmaste mentalsjukhus.

Mitt livs kärlek har lämnat oss. Jag skiter i vad alla andra säger. Han var en helt jävla fantastisk människa. FULLKOMLIGT UNDERBAR. All skit som jag har tagit från alla runt omkring mig, det är ingenting. Jag gör det med glädje, för jag älskar honom.

Love is a feeling. ♥

Wherever I lay my hat, that's my home

Jag vill inte åka härifrån. Har haft en fantastisk vecka med fina vänner, men imorgon är det bara att sätta sig på en buss och åka tillbaka till Umeå. Jag borde verkligen åka ner hit oftare medan de flesta av mina vänner fortfarande finns kvar här, det dröjer inte länge nu förrän fler av dem sprids för vinden! I och för sig så hade jag ju sådan tur att det just den här helgen var kårens 20årsjubileum så det var en skitrolig fest med en massa "hemvändare" från förr som kom hit och hälsade på. :) Kändes nästan som på den gamla goda tiden! ;)

Igår låg vi ett gäng i stadsparken och drack öl och stekte i solen i fyra timmar. Jag har bränt mig som fan, vilket inte var så otippat. Sedan födelsedagsmiddag hos John där jag, Stenmark, Tommy och Skåne mest låg i "hundkojan" i köket och degade. Du måste som sagt fylla år en annan dag nästa gång John, det funkar inte att ha middag dagen efter en jubileumsfest. ;)

Jag måste säga att jag har jäkligt tur som kan kalla tre platser för "hemma". Mitt första hemma kommer alltid vara Boden och hemma hos mamma och pappa, men att komma ner hit till Härnösand känns som att komma hem varje gång. Hjärtat blir liksom alldeles varmt och mysigt så fort jag kommer hit. Umeå börjar också vara hemma, men mycket av det beror på att det är där alla mina saker finns, och några vänner som grävt sig in i mitt hjärta under de här månaderna. Just nu ligger Umeå på tredje plats på hemmalistan, men med tiden kanske det ändras. Just nu har jag svårt att se att något kan peta ner Härnösand dock, det är svårt att tävla mot ett lyckligt minne. Dessutom ett lyckligt minne som kan plockas fram (åkas till) och upplevas igen då och då! :)

Paolo Nutini = <3

Nu ska jag gå till ICA och handla mat.
That is all.

To where you are

Tårarna sprutade idag när jag hörde den här låten igen för första gången på länge. Jag har funderat på att göra en tatuering som representerar mina mor- och farföräldrar, och när jag hörde den här låten igen blev det så självklart. Som en snilleblixt. Min första kärlek Emil sjöng den här låten på min mormors begravning, ackompanjerad på piano av Joakim i vår klass. Vid sådana här tillfällen saknar jag honom. Kommer alltid vara tacksam för allt han gjort för mig.



Och här är min idé.


Ett hjärta för varje person. Placering och utseende kan diskuteras, skulle gärna ha dem skuggade t.ex. Men ja, det här projektet får mycket hög prioritering.

Paolo Nutini - Pencil Full of Lead

Herregud vad jag älskar den här människans musik...

Robert Pattinson piano

En sådan oerhört vacker manlig skapelse, med sådan underbar kreativ talang inom sig. Jag måste nog tyvärr, med motvilja, erkänna att detta är mina drömmars man. Motvilja för att det är så himla stereotypiskt. Alla älskar Rob just nu, men det går inte att förneka att han har något speciellt, som får mig att stirra mig blind på detta klipp.

Grattis på födelsedagen Älskis!

Idag fyller min fina, älskade Elin 23 år! Jag är så glad att jag har dig älskis, du o jeg mot världen! <3


Vintagebild från Halloween -05. Vilka minnen! ;)

How sick is this?

Jag slutar aldrig fascineras!



Idag har jag umgåtts med Linda och Kickosch. Det blev lite sminkande, lite hårfixande, en hel del tjejsnack och några pizzor. Och en hel massa Michael Jackson videor. :)

Mitt hjärtas musik

Nu ska jag bli riktigt personlig. Musik betyder fruktansvärt mycket för mig. Jag spenderar väldigt mycket tid för mig själv eftersom jag har jobbigt med att ta initiativ och ta kontakt med människor. Hela mitt liv har musiken varit min första lekkamrat. Jag tänkte berätta om min bästa vän.

1991 släppte Michael Jackson skivan "Dangerous". Mamma hade den på kassett, och en dag hittade jag den i en låda bland alla kassettband då jag letade efter något annat band. Jag plockade upp "Dangerous" för att jag tyckte bilden på kassetten var så himla fin. Jag visste inte vem Michael Jackson var eller hur han lät, men den fina framsidan gjorde mig nyfiken, så jag satte på kassettbandet och lyssnade. 1991, fem år gammal, hittade jag mitt livs musikaliska kärlek. Mamma kanske minns vad som hände sen, fast jag betvivlar det, för det var inte närapå en så viktig händelse för henne som det var för mig. Hon fick nog aldrig tillbaka det kassettbandet. Jag lyssnade på det så mycket att det blev hoppigt och till slut inte gick att lyssna på längre. Det gjorde mig jätteledsen. Efter ett tag fick jag veta att min moster hade skivan på CD (detta var alltså några år senare, kassettbandet höll ändå ett bra tag!), och jag lånade den genast. Jag tror inte ens min moster vet om att jag har lånat den, det var min kusin som lovade att jag fick, för hon lyssnade aldrig på den. Hon fick aldrig tillbaka den CD:n heller (Förlåt moster! Undrar om hon vill ha igen den...). Den bor fortfarande i min CD hylla (nu har jag till och med två exemplar, då jag köpte ett paket med "Blood on the dancefloor" (1997) och "Dangerous" från tradera.com för något år sedan).

Visst är det ett fantastiskt vackert skivomslag!
(Bild från http://michaeljacksonfans.ning.com)

När jag fyllde nio fick jag den bästa födelsedagspresenten jag någonsin fått. Pappa gav mig Michaels dubbelskiva "History" (1995). Som jag älskade min far just då! (Enda tillfället som kan jämföras är då han gav mig min älskade Cicero.) Min äldsta bror gav mig samma födelsedag min första poster på Michael, också en mycket uppskattad present. Historyskivan har spelats flitigt, år ut och år in. Jag blir aldrig less.

Jag ville se ut som Michael Jackson, jag sörjde mitt raka blonda hår. Jag ville ha svart och lockigt! Jag sparade hur länge som helst (tyckte jag) för att kunna köpa mig en hatt, och använde den flitigt då jag mimade till Michael och uppträdde i skolan.

Som många andra barn så hade jag tandläkarskräck, och jag vägrade öppna munnen när de bad mig. Mamma lovade att jag skulle få välja en CD från skivrean på stan om jag var duktig hos tandläkaren. Jag svalde rädslan och skötte mig exemplariskt. När vi sedan skulle köpa en CD åt mig så hittade jag Michaels "Bad" från 1987, och valet var givet. Den var lite dyrare än vad mamma hade tänkt sig, men ett löfte är ett löfte, och jag fick med mig min tredje MJ skiva hem.

På TV sände de en filmatisering av Michael Jacksons liv i två delar, "The Jacksons - An American dream". Den visades för sent för att jag skulle få sitta uppe och titta, men mamma spelade in båda delarna åt mig. Den är hur lång som helst, men jag kan verkligen inte räkna hur många gånger jag har sett den. Den är underbar. Om någon vet var man kan få tag på den på DVD skulle jag älska personen i fråga för evigt!

Jag träffade min kompis Elin (Frugan) när vi började sjuan på samma högstadieskola. I åttan åkte hon till Stockholm, och där köpte hon "The best of Michael Jackson Jackson 5ive - The Motown years" till mig. Jag tror inte hon riktigt insett hur djupt rotad min kärlek till Michael Jackson var förrän det ögonblicket. Jag bokstavligt talat skrek/pep rätt ut och kastade mig på henne med världens största kram. Haha, vad skraj hon måste blivit! (Blev du det Älskis?)

På musikgymnasiet tog jag sång- och pianolektioner. Jag tror inte att någon blir förvånad när jag säger att Michaels "Will you be there" var den första låten jag bad att få lära mig på piano, och "Gone too soon" var en av låtarna jag bad att få arbeta med på sånglektionerna. (Båda låtarna kommer just från "Dangerous".)

När jag började på universitetet i Härnösand träffade jag Zandra, som älskade Michael lika mycket som jag. Det var första gången jag träffat en like, det var väldigt spännande! Och självklart kastades jag då in i en ny period av ständigt Michael Jackson lyssnande! Det var under den här perioden som jag upptäckte vilken guldgruva tradera är vad gäller skivor och musikmemorbilia.

Genom alla år sedan jag först hörde "Dangerous" har jag lyssnat på hans musik till och från i perioder. Varje gång jag hör en Michaellåt spelas i en affär eller på en fest måste jag stanna upp och lyssna. Varje gång. Det är en sådan underbar känsla att överraskas av en låt man tycker mycket om när man inte är beredd på det, det är fascinerande hur starka kroppsliga och emotionella reaktioner man kan få. Jag tycker inte att Michael under hela sin solokarriär har gjort en enda dålig låt, de är bara mer eller mindre bra, och väldigt många är helt fantastiska.

Genom att visa er de här låtarna och videorna skulle man kunna säga att jag ger er nyckeln till min själ, hur klichéaktigt och töntigt det än må låta.

Den här första videon är enligt mig världens absolut bästa låt, "Give in to me" (även den från "Dangerous"). Inget ger mig sådan gåshud som när han kastar sig in i refrängen med textraden "Love is a feeling", varje gång, varje refräng. Jag får en sådan konstig och underbar känsla i kroppen varje gång jag hör den här låten. (Lyssnar på den nu när jag skriver detta. Känslan är obeskrivbar. Jag har försökt utan att lyckas, men jag tror nog att några av er känner igen känslan, fast kanske inte från samma låt.)


Om jag någon gång gifter mig så ska jag bädda in talet Michael håller i den här låten någonstans i ceremonin eller mottagningen. Ytterligare något som ger mig gåshud och rysningar. Det är bara så vackert. ("Will you be there" från "Dangerous") Också om man vill göra det absolut optimala frieriet till mig kan man använda sig av texten till det talet. ;) haha


Jag skrev det här blogginlägget för att det betyder oerhört mycket för mig personligen. Mycket mer för mig än det någonsin kan betyda för någon av er andra. Däremot är jag övertygad om att några av er kommer tycka det är roligt att läsa, kanske för att lära känna mig bättre, kanske för att ni också gillar Michael, eller kanske bara för att ni inte har något bättre för er. Vare sig du vet om det eller inte, eller har någon som helst tanke på att någonsin utnyttja det, så har du som läst ända hit lärt dig något om mig, min barndom och uppväxt, och vad som betyder allra mest för mig.

Jag hoppas att alla ni som läst det här nu förstår hur stort det är för mig, och hur obeskrivbart lycklig det gör mig, att jag ska få se mitt livs musikaliska kärlek live i London den 26:e augusti.

27:e augusti kan jag dö lycklig

Det här är världens bästa dag. Jag är världens lyckligaste människa. Min dröm ska gå i uppfyllelse. Jag kommer kunna bocka av det som alltid stått överst på min lista över saker jag måste göra innan jag dör!

Den 26:e augusti ska jag och svägerskan se Michael Jackson LIVE i London!!!

Jag är så glad att jag inte vet var jag ska ta vägen. Helt jävla sanslöst!

Loving you

Idag har jag återigen världens sug efter min tribute tatuering som jag vill göra. Jag vet bara inte var jag borde boka en tid eftersom jag inte vet när jag är var. Att jag dessutom vill ha någon med mig gör ju det hela ännu svårare. Men jag vill göra den typ jättenu, helst igår. Motivet ska bli en Lone Star/Nautical star, som motivet på Paolo Nutinis skivor (och hans egen tatuering). Jag har aldrig blivit så berörd av en röst förut, och jag tror verkligen det kommer bli en livslång kärlek. Beroende på hur tydlig jag vill att min tribute ska bli kanske jag slänger in loggan också, fast det blir nog ett senare projekt.