The little things...

Blodapelsin är förjävla vackert ibland...

Published with Blogger-droid v1.6.3

Till Sara

Idag har jag rosa randiga strumpor på mig, med en gnutta hundhår på köpet! ;)

Published with Blogger-droid v1.6.3

Vår!

Titta så det smälter ute! Har ätit frukost på bron och sen fastnade jag liksom här. Varmt och skönt i solen. :)

Published with Blogger-droid v1.6.3

Tittut bloggen!

Jag funderar på att göra en uppryckning. Jag måste bara komma ihåg det. Och göra något som faktiskt är värt att skriva om, eller kanske tänka på något som faktiskt är värt att skriva om. Vi får se hur det går med den saken... ;)

Jumping ship

Okej, jag har länge blivit ombedd att uppdatera bloggen, så här kommer det äntligen.

Jag har inte velat skriva något då det har varit en turbulent tid för mig de senaste två månaderna men nu är beslutet taget och allt är fixat, så nu känns det okej att skriva om det. Tidigare har jag liksom inte vetat vad jag skulle säga.

Jag gick ut på socionompraktik inom socialtjänstens öppenvård/barn- och familjeenhet den 17:e januari. Det var spännande och väldigt intressant, jag lärde mig snabbt väldigt mycket om människor och hur jag ser på samhället omkring mig. Däremot hade jag jobbigt. Jag visste såklart att jag skulle ha jobbigt, med alla mina sociala problem, men jag trodde liksom att det skulle bli bättre ju längre tiden gick. Det blev det inte. Det blev värre, och till slut hade jag rent skitjobbigt. Redan på lördagkvällar hade jag en ångestklump inombords av att veta att det snart var söndag, och efter det skulle det bli måndag. Trots detta tyckte jag det var roligt att gå dit. Många roliga och trevliga kollegor som lyste upp vardagen. I längden var det dock inte hållbart. Jag funderade länge på om jag inte försökte nog mycket, eller om jag i själva verket försökte alldeles för mycket och borde inse mina begränsningar. Först trodde jag det var det första, så jag kämpade och hoppades att det skulle ge med sig. Sex veckor senare bestämde jag mig för att nej, jag hade försökt tillräckligt. "Plågats tillräckligt", som pappa sa. Jag orkade helt enkelt inte.

Jag kom till den slutsatsen att jag är inte nog hårdhudad för att arbeta inom majoriteten av socialt arbete. Visst, det finns alldeles säkert områden och tjänster som skulle passa mig skitbra, för jag vet att jag har kunskaperna och engagemanget och skulle kunna bli duktig, men jag är inte säker på att jag någonsin skulle bli lycklig. Och då är det är inte värt det.

I onsdags, efter att först ha pratat med handledare, kontaktlärare, CSN, två SYOkonsulenter och en kurator, så bestämde jag mig för att hoppa av socionomprogrammet.

Men! Fear not mina vänner, så lätt blir ni inte av med mig! Jag återvänder till Umeå i höst. Har tänkt söka mig in på Biblioteks- och informationsvetenskap, något som jag med facit i hand borde gjort för längesen.

Red Algae

Jag har börjat skriva på något nytt, och det känns sådär fantastiskt roligt och pirrigt när man inte riktigt vet vad det ska bli. Som Jenny sa på msn igår: det är som förspel innan man börjar göra själva bebisen. Jag skrattade gott, det var faktiskt en mycket bra beskrivning. :)

Inspirationen till mitt nya projekt kom från de här tre bilderna, som samtliga är lånade från diverse bloggar på tumblr.com.





Nu mer än någonsin önskar jag att man kunde jobba två dagar och vara ledig fem, för det är så himla roligt att skriva medan man har ångan uppe!

Gott nytt år!

Jag har överlevt, och som bevis lägger jag in en bild från gårdagen.


Har haft en lugn och fin jul och nyår i Boden med hela familjen. Mycket trevligt! :)

Mest av allt har jag nog umgåtts med Abbe. Vi har bland annat sjungit "Simona", som egentligen heter 1973, av James Blunt.


Har nu varit tillbaka i Umeå sen i onsdags. Kändes trist att åka ifrån Boden när skåningarna stannade en vecka till. Menmen, det är så det är. Har skoljobb som måste göras med studiegruppen inför redovisning nu på torsdag. Vi förbereder en presentation om en fiktiv verksamhet som vi ska argumentera för att starta upp. Min grupp gör en fritidsaktivitet för barn 7-12 år med autism, där de i samarbete med Umeå ryttarförening ska få komma och rida två gånger i veckan. Vid ett av dessa tillfällen per vecka har vi även en stödgrupp för barnens föräldrar.

Så fort redovisningen och opponeringen är överstökad är det bara att åka tillbaka till Boden igen. Då är det dags för fem månaders praktik! Läskigt och spännande på samma gång. Kommer bli ett enormt lärotillfälle fullt av utmaningar i både medgång och motgång, det är jag övertygad om. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning, men det blir säkert bra! ;)