I'll never let you part

Ibland saknar jag honom i den här världen så jag får svårt att andas. Idag är en sådan dag.

Världens mest avancerade fontän

Seriöst, vad finns inte i Dubai?


Förresten så älskar jag den där låten som spelas till. Den är vackrare än fontänen själv. Nästan så att jag kan öppna upp Civilization IV bara för att få höra den (det är alltså ledmotivet till spelet). :)

Sjukig hemtenta

Nu har tiden dragit iväg igen! Jag som tänkte göra en ansträngning för att skriva tätare uppdateringar... Nåja, goda nyheter sedan sist: vi fick tillbaka hemtentan som jag och Jessica skrev tillsammans och den är godkänd! Katching! :D Det hade jag inte väntat mig, var helt förberedd på att måsta komplettera någon fråga, men icke, vi fick väldigt fina omdömen. :)

Värre är det att jag är sjuk. Igår hade jag feber med frossa och ledvärk och hela köret, ändå tvingade jag iväg mig själv till skolan i tre timmar för att vara med på det sista "avsnittet" av professionella samtal - det är obligatoriskt och hade jag inte gått dit så hade jag fått vänta tills nästa termin och göra om det vilket kändes hemskt onödigt. Som tur är så har jag fina vänner som skickar med Alvedon till mig, jag hade verkligen inte klarat de där tre timmarna utan det! Idag mår jag bättre, har nog bara minimaliskt med feber och knappt någon huvud- eller ledvärk. Fortfarande väldigt jobbig hosta dock och det värker i hela bröstkorgen om jag gå ut och andas in den kalla luften. Äsch, finns det något tråkigare än att läsa om folk som bara klagar på hur sjuka de är? Nu lämnar jag genast det ämnet tills jag är frisk igen! haha

Måste sparka upp PO ur sängen, det var längesen han sa att han skulle kliva upp (stackarn var döslut och har sovit någon timme).

Bättre sent än aldrig

NU har jag burit upp alla mina kartonger till förrådet på vinden. Fast det är inte så illa som det låter, jag får kontinuerligt nya kartonger från Boden som ska gås igenom och bäras upp. Jag har däremot haft en som varit stående här nere hela tiden för att jag inte kunde bestämma mig vad jag ville göra av det som låg där i, men nu är även den uppflyttad! Mitt rum känns plötsligt mycket större, jag har ett helt hörn som jag inte vet vad jag ska göra av! :) Om jag tar hit min lilla TV så kan den placeras där, men det lär dröja tills dess. Nu ska jag städa! Dammtorka, dammsuga och skura, och skönt ska det bli!

Hade seminarie med diskussioner kring frågorna i hemskrivningen (som gällde sådana saker som privatisering, demokratiformer, kvotering och legitimitet). Det blev häftiga diskussioner i två timmar, sedan blev det ett basgruppsmöte med val av ämne inför den stora grupprapporten. Det blir säkert bra i slutändan det där, och det var himla skönt att få gå hem och vara klar med skolan redan klockan elva på förmiddagen. Tänk så mycket man kan hinna med den här dagen! :)

En dröm om Michaels barn gav mig inspiration

Inatt drömde jag om Michael Jacksons barn. Jag var på MTV Music Awards i Berlin, och framgångarna för This Is It skulle hyllas. Prince, Paris och Blanket var där för att representera Michael (inte särskilt verklighetstroget med andra ord då barnen är 12, 11 och 7 år gamla...). Galan var så stor att den hölls i två olika arenor, precis som Michaels minnesstund, och barnen skulle färdas från den ena arenan till den andra för att ta emot hyllningarna till sin far. Jag satt där i publiken och insåg vilken kalabalik det skulle bli så fort de lämnade arenan, så jag följde efter, för att hjälpa dem så gott jag kunde. Jag tror att jag redan var examinerad socionom då detta utspelade sig, för jag gick där ute bredvid äldsta sonen Prince och pratade med honom om hur hans liv såg ut nu, och han berättade att det kändes som att ingen hade tid att lyssna på honom och att ingen riktigt brydde sig. Jag sa att jag gärna skulle lyssna om han ville berätta för mig, och att allting skulle stanna mellan oss. Han tog gladeligen emot erbjudandet och vi bytte nummer så han skulle kunna få tag på mig om och när helst han ville. När vi sen var i den andra arenan så satt Prince i mitt knä och de andra barnen intill mig (hur många 12åringar brukar sitta i knät? haha) och jag liksom strök dem över håret och sådant, för att visa att jag verkligen brydde mig.

Det var precis en sådan dröm jag behövde just nu då socionomstudierna är inne i en fruktansvärd tråkig period (jag har verkligen inte mycket till övers för politikens organisering). Jag inser att jag vill kunna vara ett sådant stöd för andra människor, och särskilt för barn och ungdomar. Samtidigt ger det mig ytterligare motivation att skriva sagor och berättelser - tänk att kunna ge barn en alternativ värld att fly till ibland!

(Bild på okänd pojke från timesonline.co.uk)

Inredningsbloggar för studenter

Varför finns det inga inredningsbloggar för studenter? Med tips på hur man personligt kan inreda en minimal studentlägenhet eller ett korridorsrum, var man hittar de billigaste och finaste prylarna och så vidare. Det skulle ju för tusan vara briljant! Det finns hur många studenter som helst i Sverige, och jag törs svära på att många av dem skulle tycka det var skönt att få lite konkreta tips på hur de kan göra sina små hem mer personliga och sköna att komma hem till.

(Bild från Linköpings Universitet)

Sjukt tråkigt och ointressant

Vi har riktigt mycket i skolan just nu, och det är sådär sjukt tråkigt och ointressant. Självklart ska vi ha så mycket som möjligt att göra på den absolut tråkigaste delkursen.

Dessutom blir man ju sådär jättetaggad på att gå ut när det ser ut såhär utanför fönstret!


Det gäller bara att överleva just nu. Bita ihop och överleva. Så tråkigt är det verkligen.

Ska göra en riktig ansträngning för att ta tag i lite saker, så jag har mindre som tynger mig och jag kan andas lättare. Just nu går mitt periodvis irriterade och uppgivna humör ut över folk omkring mig, och det är inte bra.