Extacy is all you need living in the big machine

Speaking of bra musik, varje gång den här låten kommer upp i min playlist så blir jag glad och måste digga med lite. Det är så härlig fart och fläkt liksom!

Skitväder

Skulle egentligen gått på stan med Kickosch och Cissi idag, men när jag vaknade och insåg att det i princip var snöstorm ute och -17 grader så bangade jag. Så akut var det inte!

Tänkte väl försöka få något pluggrelaterat läst idag, ikväll blir det förhoppningsvis att umgås iallafall.

Den här låten har jag fastnat på idag, den är bra:

What's in a name?

Jag håller som bäst på att försöka hitta bra namn till mina karaktärer. Det kan inte vara vad som helst, det måste vara troligt för den tiden de är födda, det måste kännas rätt för personen, och det måste dessutom vara ett svenskt namn som är lätt att uttala på engelska. Problemet är att det finns i princip inga svenska namn på karlar i 45-50 årsåldern som är lätta att uttala på engelska! Jag kan inte hitta något som jag känner verkligen passar...

Anteckningarna blir fler och fler. Snart behöver jag en större anslagstavla.

Ingen tid och inget gjort

Jag förstår inte var dagarna tar vägen. Det känns som att det var igår jag skrev sist, men det var det ju bevisligen inte. Jag vet inte vad jag gör om dagarna, det känns som att jag inte gör någonting alls. Man har någon föreläsning, äter lunch, fler föreläsningar, jobbar med ett grupparbete, kommer hem och lagar ihop någon enkel middag, sätter sig vid datorn och ser något avsnitt av någon serie, och sen går man och lägger sig. Rinse and repeat. Känns som att jag inte har tid med någonting, ändå gör jag ingenting. Folk frågar mig hur det går med nya kursen, men jag vet allvarligt talat inte. Det känns som att jag springer på ytspänningen, och när som helst kommer jag drunkna i vattnet och inse att man inte tar sig över till andra sidan utan att åtminstone simma, så jag håller andan och väntar på plasket. Jag måste börja använda min tid bättre. Lite av allt lite här och lite där fungerar inte, det känns som sagt som att det inte blir någonting gjort någonstans.

Idag blev det en ganska lång promenad med Helene i snöfallet, det var mysigt. Längesen vi gjort något sådant. Sen gick vi in på ICA där jag skulle köpa chips och dip. Jag behöver nämligen inte vara i skolan förrän kl 13 imorgon, så jag tänkte unna mig en senare kväll än vanligt och äta chips och se på film. Det hela resulterade i att jag nu ätit alldeles för mycket chips och mår lite illa bara av lukten från dipskålen (*note to self: den ska diskas innan sänggående*). Just nu känner jag mest för att lägga mig i sängen och läsa. Jag klagar inte, jag älskar att läsa, även om jag inte vill att just den här boken någonsin ska ta slut. Det är snarare själva grejen, jag ville unna mig en sen kväll där jag gör något jag inte annars känner mig ha tid med, men istället längtar jag efter sängen och det jag gör var och varannan kväll, myser med en god bok innan jag somnar.

Kan man börja vara för gammal redan innan 23? Jag orkar ingenting, är bara trött och vill försvinna in i mina böcker.

Förresten, jag tror att det här inlägget kommer verka mer deprimerande för en utomstående än vad som var meningen när jag skrev det. Jag är inte deppad, jag är i en övergångsfas: från att inte ha haft ett fast schema och gott om tid för allt annat, till att måste lägga upp min tid för att få allt att gå ihop och hinnas med.

Dagens tråkiga

Idag har jag lyssnat på gästföreläsningar om idéella organisationer inom socialt arbete. Det var intressant, men i slutet var jag så trött på att lyssna att jag satt och läste kurslitteratur till den andra kursen, och bara lyssnade med ett halvt öra. 9-16 höll det på, sen knatade jag hem, gjorde middag, fikade, såg ett avsnitt av Lipstick Jungle, skrev artikelstudie och pratade med lite folk på msn.

Nu är det bara att fortsätta läsa artiklar och kurslitteratur tills ögonen ramlar igen. Föreläsning kl 9 imorgon...

Nära och kära

Måste bara visa detta också. Den här hjärtformade skapelsen slängde jag upp på väggen idag; min lilla hyllning till nära och kära! (Mina fingrar höll på att dö av att trycka in alla nålar...)

Korrefika och förtroendeuppdrag

Blev ett långt korridorsfika ikväll. Vi satt och pratade om allt möjligt i en och en halv timme, det var riktigt mysigt! Kul med en sådan tradition så man får chansen att lära känna sina korridorskompisar lite bättre. Korridorsfikat var även min sista uppgift under min städvecka, så nu är den officiellt över och det dröjer åtta veckor till det är min tur igen! Yay!

Hoppar till ett helt annat ämne: Jag tycker det är så himla roligt när folk vill att jag ska läsa deras texter. Speciellt om det är människor som jag vet inte så lätt släpper ifrån sig dem, som skriver väldigt personliga texter. Det är nästan nästan lika roligt som när jag ber någon läsa någon av mina egna texter och de säger en massa snälla saker. ;) Det känns liksom förtroendeingivande att någon annan vill att jag ska se det de har skapat, att de tror att jag har något gediget att komma med som respons. *blir lite varm i hjärtat*

Imorgon börjar jag kl 9 och går till 16. Ugh. Men det kunde varit värre, jag kunde börjat kl 8! Har föreläsning i "Professionellt socialt arbete" och "Volontärt socialt arbete".

Nu tillbaka till artikeln om lagar och etiska dilemman omkring att handskas med självmordsbenägna människor!