Sandor/Ida

Jag sträckläste "Sandor slash Ida" av Sara Kadefors (2001) häromnatten. Kunde inte lägga ner den först kring fyra, och nästa morgon läste jag klart den direkt efter frukost. Boken har inga kapitelindelningar, bara små smileys där perspektivet byter från hans till hennes i mycket korta avsnitt. Det är hur smart som helst. Man känner hela tiden "bara lite till", då det inte finns några ställen att stanna på som känns naturliga. Boken skulle läsas som inspiration till responsuppgiften "Skriv en novell (2-3 sidor) för ungdomar som, liksom Sandor/Ida, tecknar samtidstypiska sätt att kommunicera". Jag har en del idéer som läraren gett klartecken till, så jag ser fram emot att börja jobba med denna!

(Bild lånad från http://www.umea.se)

Biblioteksmys

När jag var inne på biblioteket satt det en pappa med sin son på golvet på barnavdelningen och läste Bamsetidningar, och det var bara så fint.

Vad ska jag med en brorsa till?

Detta är min berättelse om syskonskap. Den är MYCKET löst baserad på mig själv, min äldsta bror, och min Fru.

Eva har alltid velat ha en lillasyster. Någon hon kan ta hand om och leka med. Hon skulle vara den bästa storasystern någonsin. Eva är sex år, och hon får nog aldrig någon lillasyster. Istället har hon Reine. Reine är jättestor; han är sjutton år och nästan vuxen.

Evas och Reines föräldrar var väldigt unga när Reine kom, och precis när de inte trodde att Reine skulle få några syskon, då kom Eva. Nu tycker de att de är för gamla för att få fler barn, och Eva håller med, men det hade varit väldigt kul med en lillasyster. Hon har tjatat på mamma och pappa i två jättelånga år, ända sedan hon förstod att Reine nog aldrig skulle vilja leka hennes lekar. ”Vad ska jag med en brorsa till, som dessutom är jättegammal?” Frågade hon mamma en gång. Mamma skrattade lite, tog upp henne i famnen, kallade henne ”lilla gumman” och strök henne över håret tills hon glömde bort hela grejen med en lillasyster för ett tag. Mamma var alltid jättebra på att undvika och få Eva att glömma saken, det var ju så fantastiskt skönt när hon strök henne över håret. Till slut berättade hon att det inte skulle komma någon lillasyster, och ingen lillebror heller, att hon och pappa var för gamla nu. Eva var ledsen över det i några dagar, men det gick över. Hon kom på att, tänk om hon hade fått en lillebror istället! Vad i hela fridens namn skulle hon göra med en sådan? Nej, det fick duga med Reine helt enkelt.

Eva försökte leka med Reine igen efter den dagen, men han tröttnade alltid efter bara några minuter, och han ville hellre sitta inne på sitt rum och lyssna på musik, spela tv-spel eller vara borta med sina kompisar och leka sådana lekar som nästan vuxna leker. ”Skittrist” tyckte Eva. Tur att hon precis skulle börja skolan, där skulle hon säkert hitta andra som var roligare att leka med!

Och tänk, det var precis vad hon gjorde! Redan första dagen i skolan träffade Eva Victoria. De blev genast kompisar, och de lekte varje dag på rasterna.

En dag skulle Eva få följa med Victoria hem. Victoria bodde på en bondgård en bit utanför staden så de fick åka buss dit. Eva hade aldrig varit på en bondgård förut, hon tyckte det var jättespännande. De hade en hel massa kossor i lagården. Där luktade det väldigt starkt, men Eva ville ändå gå omkring och titta. Victoria hade en stor svartvit hund som sprang omkring och skällde på kossorna, eller jagade efter någon av katterna som också bodde på gården. Han jagade dem mest på skoj såklart, egentligen var de kompisar.

Lite senare blev de bjudna på fika av Victorias mamma. ”Oj vad ni luktar! Har ni varit i lagården?” sa hon när Eva och Victoria kom in i köket. ”Det är bäst att ni byter kläder innan ni fikar.” Eva skruvade på sig lite skamset. ”Förlåt men, jag har inga andra kläder med mig…” Victorias mamma log. ”Det gör inget, du får säkert låna av Victoria, eller hur?” Och så föste hon dem mot trappan till övervåningen.

Inne på Victorias rum kastade de av sig tröjorna och byxorna och sen letade Victoria fram nya åt dem. Hon var lite längre än Eva, så hennes byxor passade inte riktigt Evas korta ben. Evas böjde sig ner och vek upp byxbenen en bit. ”Har du inga syskon?” frågade hon Victoria när hon rätat på sig igen. Hon hade ju inte sett några andra barn på gården. ”Nä”, sa Victoria, ”men jag hade velat ha en storebror.” ”Varför det? Jag har en storebror, han är jättetråkig. Han vill inte leka med mig. Jag vill ha en lillasyster.” Victoria ryckte på axlarna. ”Jag vill ha en storebror som kan leka med bilar med mig. Eller en riktigt stor, som kan köra traktor och skoter!” Eva funderade en stund. Hon hade aldrig lekt med bilar, eller åkt traktor eller skoter. ”Fast…” Fortsatte Victoria. ”Det hade varit roligt med en lillasyster också. Eller en storasyster, eller en lillebror.” Hon såg lite ledsen ut. ”Det hade varit bra med vilket som helst.” Eva lade ena armen om hennes axlar för att trösta. ”Vi kan vara systrar, om du vill?” Victoria log och lade armen om Evas midja. ”Ja! Det kan vi!” Sen gick de ner till Victorias mamma i köket igen och fikade.

Ett tag senare kom Evas mamma och hämtade henne. Eva hade sina kläder som luktade lagård i en påse, hon skulle få låna Victorias kläder tills nästa dag. När de kom hem igen tyckte Evas mamma att Eva skulle duscha, hon luktade tydligen lagård i håret också. När hon hade duschat klart och fått på sig rena kläder gick hon till Reines rum. Det spelade musik därinne. Hon knackade försiktigt på, öppnade dörren och smög in. Reine satt på sängen och läste. Han tittade upp när Eva kom in. ”Hej Pyret! Var har du varit någonstans?” Han satte ett bokmärke mellan sidorna i boken och lade ifrån sig den. ”I Victorias lagård. Jag luktade koskit, så mamma sa att jag måste duscha.” Reine skrattade. Eva kröp upp på sängen och upp i Reines famn. ”Ska vi spela tv-spel?” frågade hon. ”Klart vi ska!” sa Reine. Han svepte upp henne i sina armar och bar ut henne till vardagsrummet medan hon pep av skratt och vred sig i hans grepp. Det var kanske inte så dumt att ha en storebror i alla fall.

Dagens planer

Jag skrev klart uppgiften om fantasy igår. Gav mig fan på att jag skulle skicka in diskussionsuppgifterna och syskonberättelsen innan jag gick och lade mig, och det gjorde jag! Projektet idag blir att gå till biblioteket och lämna tillbaka de fem böckerna jag använde till novemberuppgifterna, och försöka låna så många som möjligt av de jag behöver till decemberuppgifterna. Har ju folksagan kvar också, ska spåna på ett upplägg till den...

Har en del annat att göra också. Det är ju som sagt papis födelsedag, så mor har gett mig i uppgift att dammsuga och dekorera bordet och sådant. Underförstått är också att jag ska diska, eftersom det var jag som lagade mat igår och därför också är den som är ansvarig för t.ex. skärbrädan med bitar av råa kycklingrester på.

Grattis på födelsedagen Papi!

I love my father as the stars - he's a bright shining example and a happy twinkling in my heart. ~Adabella Radici

Diskussionsuppgifter och modernisering av folksaga

Hittills har jag skrivit klart diskussionsfrågan om barn- och vuxenperspektivet i Pija Lindenbaums "När Åkes mamma glömde bort" (2005). Just nu skriver jag på frågan om typiska inslag av fantasy och hur gränsen mellan verklighet och fantasi gestaltas i Tolkiens "Bilbo" (2001), Lindgrens "Bröderna Lejonhjärta" (2003) och Gripes "Agnes Cecilia - En sällsam historia" (2006).

Jag har dessutom beslutat att jag tagit mig vatten över huvudet då jag valde "Pojken som åt ikapp med jätten" som folksaga att modernisera. Den är lång och krånglig, kräver mycket eftertanke. När jag ligger sågär mycket efter måste jag sträva efter att ta den enkla vägen ut. Därför ska jag istället modernisera "Dummerjöns". Den är kort och kan lättare placeras i en annan historia i annan miljö.

Monkey business

Inte en rad har jag skrivit idag, men hunnit med att läsa ca 80 sidor tillbaka i Perez Hiltons arkiv - det har jag! haha. Jag är helt sanslös...

Nåja, det blir att sova nu och så kliva upp i bra tid och sätta igång imorgon, den taktiken fungerade ju riktigt bra sist!