Idag var jag faktiskt sugen på att fixa till ett ordentligt blogginlägg, men så fungerar inte internet på min dator, så det får bli en annan dag.
Istället får jag väl bara konstatera att jag är tillbaka i Umeå sen en vecka tillbaka. Igår träffade jag vänner som jag inte sett sen i julas, så nu känns det liksom som att man är tillbaka på riktigt. Lite som att man aldrig åkt, till och med.
Imorgon är min första dag på Biblioteks- och Informationsvetenskap. Ska försöka komma ihåg att dokumentera min dag i bilder, så de kanske kommer upp här så småningom!
På väggen i lekrummet hemma hos min bror Niclas, hans fru Sara och deras två pojkar, finns ett citat av Pippi Långstrump. Jag insåg fort att detta citat borde vara något av ett släktmotto:
Det här är vad som spelas flitigt hemma hos mig just nu. Skivan snurrar på "repeat all" mest hela dagen.
Favoritlåten för stunden. Kan tänkas att man går tillbaka och spelar den en extra gång innan man låter stereon gå över till nästa låt.
Idag är en sån där dag som jag borde skriva om här, bara för att jag ska få känna mig lite duktig nån gång då jag går tillbaka och läser igenom bloggen.
Mor och far väckte upp mig strax efter klockan 7 då de satt och åt frukost. Efter det somnade jag aldrig om, så det var lika bra att kliva upp. Bara en sån grej! Jag var uppe tidigt! :)
Jag har skrivit en faktatext för barn (skrev om internationella adoptioner riktat till biologiska barn i en familj som tänker adoptera) och skickat in till min gamla lärare sådär två år senare, och har faktiskt också fått en idé till en annan uppgift om att modernisera en antik myt. Så jäkla skönt med lite eld i baken där! Ska försöka ta mig iväg till biblioteket imorgon och låna lite böcker så jag kan göra fler uppgifter.
Sen har jag satt igång en maskin disk, en maskin tvätt, dammsugit och lagat middag också. Inte dåligt.
Hej, jag heter Sandra! Jag ser ut såhär (bara sådär utifall att ni hade glömt):
Och på senaste tiden har jag...
*Suttit ute och fikat med hundarna på altanen
*Gått promenader över berg och myr
*Varit en helg i Umeå med mamma
*Läst bok
Jag läser i princip bara barn- och ungdomsböcker nuförtiden. De är klart bäst.
*Ritat, trots uppenbar brist på konstnärlig talang
*Fikat med vänner. Vännerna kom inte med på bild, men däremot en del av fikat!
*Spenderat påskafton på grillfest med vänner
Sen kanske jag har gjort lite annat också, men alla vet vi ju att finns det inget bildbevis så har det inte hänt. :)
Jag funderar på att göra en uppryckning. Jag måste bara komma ihåg det. Och göra något som faktiskt är värt att skriva om, eller kanske tänka på något som faktiskt är värt att skriva om. Vi får se hur det går med den saken... ;)
Okej, jag har länge blivit ombedd att uppdatera bloggen, så här kommer det äntligen.
Jag har inte velat skriva något då det har varit en turbulent tid för mig de senaste två månaderna men nu är beslutet taget och allt är fixat, så nu känns det okej att skriva om det. Tidigare har jag liksom inte vetat vad jag skulle säga.
Jag gick ut på socionompraktik inom socialtjänstens öppenvård/barn- och familjeenhet den 17:e januari. Det var spännande och väldigt intressant, jag lärde mig snabbt väldigt mycket om människor och hur jag ser på samhället omkring mig. Däremot hade jag jobbigt. Jag visste såklart att jag skulle ha jobbigt, med alla mina sociala problem, men jag trodde liksom att det skulle bli bättre ju längre tiden gick. Det blev det inte. Det blev värre, och till slut hade jag rent skitjobbigt. Redan på lördagkvällar hade jag en ångestklump inombords av att veta att det snart var söndag, och efter det skulle det bli måndag. Trots detta tyckte jag det var roligt att gå dit. Många roliga och trevliga kollegor som lyste upp vardagen. I längden var det dock inte hållbart. Jag funderade länge på om jag inte försökte nog mycket, eller om jag i själva verket försökte alldeles för mycket och borde inse mina begränsningar. Först trodde jag det var det första, så jag kämpade och hoppades att det skulle ge med sig. Sex veckor senare bestämde jag mig för att nej, jag hade försökt tillräckligt. "Plågats tillräckligt", som pappa sa. Jag orkade helt enkelt inte.
Jag kom till den slutsatsen att jag är inte nog hårdhudad för att arbeta inom majoriteten av socialt arbete. Visst, det finns alldeles säkert områden och tjänster som skulle passa mig skitbra, för jag vet att jag har kunskaperna och engagemanget och skulle kunna bli duktig, men jag är inte säker på att jag någonsin skulle bli lycklig. Och då är det är inte värt det.
I onsdags, efter att först ha pratat med handledare, kontaktlärare, CSN, två SYOkonsulenter och en kurator, så bestämde jag mig för att hoppa av socionomprogrammet.
Men! Fear not mina vänner, så lätt blir ni inte av med mig! Jag återvänder till Umeå i höst. Har tänkt söka mig in på Biblioteks- och informationsvetenskap, något som jag med facit i hand borde gjort för längesen.
Jag har börjat skriva på något nytt, och det känns sådär fantastiskt roligt och pirrigt när man inte riktigt vet vad det ska bli. Som Jenny sa på msn igår: det är som förspel innan man börjar göra själva bebisen. Jag skrattade gott, det var faktiskt en mycket bra beskrivning. :)
Inspirationen till mitt nya projekt kom från de här tre bilderna, som samtliga är lånade från diverse bloggar på tumblr.com.
Nu mer än någonsin önskar jag att man kunde jobba två dagar och vara ledig fem, för det är så himla roligt att skriva medan man har ångan uppe!
Jag har överlevt, och som bevis lägger jag in en bild från gårdagen.
Har haft en lugn och fin jul och nyår i Boden med hela familjen. Mycket trevligt! :)
Mest av allt har jag nog umgåtts med Abbe. Vi har bland annat sjungit "Simona", som egentligen heter 1973, av James Blunt.
Har nu varit tillbaka i Umeå sen i onsdags. Kändes trist att åka ifrån Boden när skåningarna stannade en vecka till. Menmen, det är så det är. Har skoljobb som måste göras med studiegruppen inför redovisning nu på torsdag. Vi förbereder en presentation om en fiktiv verksamhet som vi ska argumentera för att starta upp. Min grupp gör en fritidsaktivitet för barn 7-12 år med autism, där de i samarbete med Umeå ryttarförening ska få komma och rida två gånger i veckan. Vid ett av dessa tillfällen per vecka har vi även en stödgrupp för barnens föräldrar.
Så fort redovisningen och opponeringen är överstökad är det bara att åka tillbaka till Boden igen. Då är det dags för fem månaders praktik! Läskigt och spännande på samma gång. Kommer bli ett enormt lärotillfälle fullt av utmaningar i både medgång och motgång, det är jag övertygad om. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning, men det blir säkert bra! ;)
